Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det närmaste sällskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mår obegränsat försjunka i sin lättja utan att någon-
sin ha tråkigt; däri lyckligare lottad än vi män-
niskor, som visserligen avsky arbete men som, när
friheten från dylikt äntligen infunnit sig, febrilt famla
efter något att ta oss till för att inte överväldigas av
långtråkighet. Sådant elände är honom okänt; han är
verkligen sig själv nog; och med kalla ögon stirrar
hari i sfinxlik vila in i någon kattmetafysikens rymd
av fullkomnad frid och harmoni. Han är (som Flau-
bert en gång utbrast om en gammalt svårt reumatisk
skådespelare, som spelade Agamemnon i en bearbet-
ning av Aiskylos) ”omätlig och sublim: han är
arkaisk, prehistorisk, legendarisk, homerisk, rapsodisk,
episk: han har den heliga orörligheten!” Jag är mycket
svag för honom och finner hans filosofiska sällskap
högeligen trivsamt.
Han tränger sig inte på, tigger inte karesser, gör
aldrig anspråk på att bli sysselsatt; hans överlägsna
oberoende är fullständigt. Dåsar jag på soffan med
en tidning eller bok, gör han intet intrång där, utan
väljer den lediga skrivstolen till viloplats. Någon gång
ställer han sig där fundersamt med framtassarna mot
bordskanten och tar en överblick över bordet, där
skrivmaskinen ruvar som ett litet svart och slocknat
helvete, vars andar stelnat och hört upp att gny; men
varken denna apparat eller övriga ting där väcka något
märkbart intresse hos honom. Inte heller när nämnda
maskin är i full gång — när det är jag som har plats
i stolen och han på soffan — bevärdigar han den
numera med en blick. I början av sin erfarenhet kunde
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
