Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämnet förtjänade, »tadla en filosof för
det han har principer?»
Madame d’Houdetot lyfte långsamt
bägge armarna, sträckte dem lättjefullt
uppåt och knäppte ihop dem under
nacken. Hon lade sina högvristade
fötter i saffiansstöflarna öfver
hvarandra med en rask, kavalleristaktig
rörelse, som hon ofta beundrat hos herrar,
och sade plötsligt beslutsamt:
»Han är torr och pedantisk — en
riktig tysk! Hvad mig angår, så bryr
jag mig blott om fransmän.»
»Tack, Madame!» svarade
medborgaren i Geneve, ovanligt ödmjukt.
Hon sprang genast upp —
skrattande, men ändå ångerfull öfver sin
ohöflighet. Hon gick fram till
Rousseau och lade hjärtligt bägge händerna
på hans skuldror.
o
»A, ni! ... Missförstå mig inte
— det finns naturligtvis några
undantag. Låt mig se: det är ni och
Per-golese och kungen af Preussen.»
»Och Markisen af Saint-Lambert,»
sade Madame d’Epinay långsamt, med
eftertryck. »Han är ju från
Loth-ringen, inte sant?»
Madame d’Houdetot rodnade djupt
— det gjorde hon så lätt. Hon
skrattade en smula förläget, böjde sig ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
