Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jubel — att han nu ändtligen mött
sitt öde i lifvet, att han älskade.
Han reste sig upp och tog
vacklande ett par steg fram emot bordet,
som stod midt i rummet. Sjönk så
nästan handlöst ned på stolen och
lutade, högt stönande, ansiktet mot
den kalla mosaikskifvan.
»Men, min vän — Monsieur,»
ropade Madame d’Houdetot förskräckt.
Hennes stämma återgaf honom
med ens besinningen. Han återkom
plötsligt till det samtal, som
framkallat den öppna bekännelsen om
hennes förhållande till Saint-Lambert.
Han glömde nu allt annat i plötslig,
moralisk harm emot henne, för det
hon vågat tillstå, ej ens sökt sin
räddning i undanflykter.
o
»A, Madame,» — han reste upp
hufvudet och vände sig häftigt emot
henne. »Sophie, jag ber er . .. Haf
medlidande med er vän, sönderslå då
icke med egen fräck hand den idol,
han redan bär i sitt hjärta! Sophie,
Sophie...» Han satte ånyo händerna
för ögonen och tog dem återigen
plötsligt bort, i det han såg på henne
med innerlig, uppriktig sorg. »Hur
skall jag väl kunna ha vänskap för
en äktenskapsbryterska?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
