Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Om hämnden för hertigarna och om det nya konungavalet (åren 1318—1320)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom länsed för borgar och land och vordo hans
män och tjänade honom, som de göra ännu. Efter
valet vände bönderna åter hem, och enhvar
förtalde för sitt härad, hvad som hade skett. —
— De män, som så ärade sin herre, de voro
värda en god lön. Och må den också komma
deras barn till del! Ty konungen hade aldrig fått
makten i Sverige, om icke desse mäns arbete och
möda varit så stora, och likaså deras mandom. Hela
kristenheten vet, att de hämnades sin herre så väl,
att all världen tackar dem därför. —
Detta låter som en afslutning, tycka vi. Men
ännu har författaren litet mera att meddela.
— Konung Håkan vardt då också död. Före
honom hade Gud kallat till sig hans broder,
konung Erik. Riket stod då konungalöst, och
norrmännen hade ingen annan att lita till än konung
Magnus, som nu var vald i Sverige och där bar
konunganamnet. Han var så nära släkt med
konung Håkan, att han var hans dotterson.
Hans fader var hertig Erik den milde.
Det gick allt, som Vår Herre ville.
Och hertigens män de hjälpte till.
Det skall alltid fram, som Vår Herre vill.
Han vardt konung i Norrige;
det ville Gud, att det skulle ske.
Han är nu en konung öfver tu rike.
Få kristne konungar lefva nu slike.
Den ära, han fick och hafver än,
den bragte honom Gud och uppländske män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
