Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. De tretton kolonierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kullar omsluten dal som här öppnade sig för utvandrarne.
Så långt ögat kunde se sköt flodens lugna fåra fram
genom en fullkomlig vildmark, här och där sammanträngd
mellan branta klippväggar. Där fanns dock invånare. Det
var indianer af minqua-stammen, hvilkas jaktmarker sträckte
sig på ömse sidor om floden och långt väster ut mot
Alleghanierna. Af dem köpte Minuit genom formligt kontrakt
en landsträcka på flodens västra sida, ett vackert,
sakta sluttande, skogbevuxet land med kullar, dalar och
klara älfvar. Det var ett land som tilltalade den lilla
invandrarskaran, och det första stället vid floden där de
landade fick också namnet Paradisudden.
Vid en af de små floderna som falla ut i Delaware,
cirka sex sv. mil från dess mynning, anlade Minuit
ett litet fäste, d. v. s. ett blockhus med några kojor,
som, Sveriges unga drottning till ära, döptes till Fort
Christina. På platsen där detta äldsta svenska nybygge
låg utbreder sig nu Wilmington, den största staden i staten
Delaware. Genom nya köp af indianerna växte detta område
så, att det efter några år omfattade hela västra
stranden af Delaware från utloppet ända till fallen vid det
nuvarande Trenton, en sträcka af nära tjugu sv. mil. Äfven
på östra stranden inköptes landet närmast flodmynningen,
så att inseglingen i floden på en sträcka af åtta sv. mil
gick igenom svenskt område.
Med indianerna stod den unga kolonien från första
stunden på vänskaplig fot. Hennes förhållande emot
dem utmärktes alltjämt af rättvisa och redlighet.
Härigenom lyckades hon också snart komma i nästan
uteslutande besittning af den indräktiga pälshandeln:
bäfverskinn blef jämte tobak Nya Sveriges stapelvara,
och de fartyg som i början nästan årligen utsändes
från moderlandet medtogo alltid i återlast betydliga
mängder däraf.
Med dessa fartyg utsändes jämte nödiga förråd stora
skaror af utvandrare. Det hade sig i början ej så lätt
att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
