Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. De tretton kolonierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få sådana som voro villiga att bosätta sig i det nya landet.
Man måste därför vidtaga den utomordentliga åtgärden
att skicka värfvare till Finland och bergslagerna, och dels
af dem som på detta sätt lockades att utvandra, dels af
finnar som häktats för det de olofligt slagit sig ned på
kronans skogar, dels äfven af straffångar utgjordes de
första kolonisterna. Snart uppstod dock en verklig
utvandringsfeber, och hundratals som ville följa med
fartygen måste afvisas. De fria arbetarne – de s. k.
frimännen – fingo sig jord anvisad jämte ett litet
penningförskott, men fångarne, bland hvilka ett större
antal utgjordes af förrymda knektar, sysselsattes i två år
med tvångsarbete, hvarefter äfven de blefvo frimän.
Nybyggarne hade i början att kämpa med de vanliga
svårigheterna: brist och ovana vid de nya förhållandena.
Men klimatet var sundt, jorden gaf snart goda skördar af
majs och tobak, och någon fara från indianerna hotade
ej. Däremot uppväxte redan tidigt en fara från annat
håll. Minuits försäkran att landet vid Delaware vore
oupptaget visade sig ej riktig. Så väl holländarne i Nya
Nederland som engelsmännen i Virginia gjorde anspråk
därpå. De förre hade till och med på flodens östra strand,
midt emot Schuylkills mynning, uppfört ett litet fäste,
kalladt Fort Nassau, och ansågo sig på den grund ägare
till hela floddalen, således äfven till det svenska området.
Häraf uppstodo snart häftiga tvister. Förgäfves uppvisade
de svenska guvernörerna de indianska köpebrefven:
holländarne kunde strax å sin sida framlägga alldeles dylika,
undertecknade med samma indianska bomärken. Lyckligtvis
stannade allt länge vid protester och motprotester;
men mellan de båda grannarna alstrades en retad stämning,
som efter en tid skulle antaga en allvarsam karakter och
slutligen medföra den svenska koloniens undergång.
Efter Minuit, som snart lämnade kolonien, styrdes
den i några år efter hvartannat af löjtnanterna Måns Kling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
