Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Englands beskattningsförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den allmänna meningen utöfvade, att de personer som
tillsatts för att upptaga skatten, vikande för den allmänna
oviljan, den ene efter den andre nedlade sina befattningar.
Ännu samma år såg sig ministern nödsakad att taga sin
akt tillbaka: han kunde ej få några verktyg och hade ej
mod att med våld tvinga akten igenom.
Men Grenville fick modigare efterträdare. Det gällde
alltjämt att på en gång få en statsinkomst från Amerika
och tvinga det att erkänna parlamentets öfverhöghet.
Townshend, som nu åter blifvit minister och bevarat hela
sin gamla ovilja mot kolonierna, framlade två år därefter
och parlamentet antog ett förslag om tull på papper,
färger, glas, bly och te som infördes till kolonierna. Från
denna stund importerade amerikanerna intet af dessa varor.
Det var Boston och dess stolta borgare de styrande i England
framför allt ville kufva, och när guvernören Bernard insände
rapport om »upproriskt tal», som skulle förts på ett möte i
Faneuil Hall, stadens ryktbara församlingslokal, trodde de sig
ha fått det önskade tillfället. Guvernören fick order att
skyndsamt arrestera och sända öfver till England två af de
förnämsta deltagarne, för att där dömas af engelska jurier,
enär man ej kunde lita på en inhemsk. Tillika skickades två
regementen öfver till Amerika och lades i garnison i den
trotsiga staden. Bostonborna iakttogo äfven nu en beundransvärd
kallblodighet; men den stackars garnisonen kunde endast med
största svårighet få tak öfver hufvudet och måste lefva i en
fullkomlig isolering.
Att arrestera de två mötesdeltagarne visade sig vara en omöjlighet.
De voro också jämte Otis Bostons mest populära och inflytelserika
män: John Hancock, den store köpmannen, och Samuel Adams. Den senare,
en vetenskapligt bildad man, f. d. bankir, nu skatteuppbördsman i
Boston, hade med lif och själ slutit sig till motståndet mot
förtrycket och inom kort blifvit dess egentlige ledare. Det var
ingen entusiast, utan en sträf och lugn karakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
