Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Befrielsekriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Burgoyne, och en ytterst het strid uppstod, där segern
dock blef oafgjord.
Burgoynes ställning blef allt mer hopplös. Hans
armé hade blott lifsmedel för en vecka, och från
sir Henry Clinton hördes intet. Hans förbindelser
med Canada voro afskurna, och fienden pressade sig
inpå honom från alla sidor. Han kunde ej sända ut
ett detachement utan att det blef bortsnappadt af
den ytterst fiendtliga befolkningen. Alla kreatur
och förråd voro undanskaffade till skogarna. Han
beslöt försöka slå sig igenom till Albany och gjorde
för detta ändamål den 10 oktober ett nytt anfall på
den amerikanska ställningen. Men amerikanerna gingo
honom till mötes på öppna fältet – så hade deras
tillförsikt vuxit – och sådan var den ursinniga
tapperhet hvarmed de under Benedict Arnold anföllo,
att de engelska bataljonerna slutligen måste rymma
fältet och, om än i god ordning, draga sig tillbaka
till lägret.
Men här voro de ej heller längre säkra, ty norr,
väster och söder om dem stodo amerikanerna i täta massor,
och kulorna från deras batterier slogo öfverallt ned i det
engelska lägret. Burgoyne sammankallade nu ett krigsråd,
och man beslöt öppna underhandlingar om kapitulation.
Efter någon tvekan ännu i sista stunden å Burgoynes sida
afslöts äfven den 17 oktober en konvention, enligt hvilken
hela den britiska armén skulle sträcka gevär. Burgoynes
armé hade efter striderna omkring Saratoga så hopsmält,
Benedict Arnold.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
