Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Befrielsekriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att antalet af dem som nu nedlade vapen utgjorde ej
fullt 6000 man, af hvilka endast hälften var reguliära
engelska och tyska trupper, de öfriga canadier.
Kapitulationen vid Saratoga hade stora följder. I
England väckte den djup bestörtning, om också ej
modlöshet, och bidrog väsentligt till den förändring i
allmänna tänkesättet om amerikanerna, som allt mer
började bana sig väg. De hade varit ej mindre lyckliga
till sjös, och Englands stolta flotta hade ej kunnat
hindra deras kapare att tillfoga den engelska handeln
ytterst kännbara förluster. Den ryktbaraste af dessa
djärfva sjöhjältar, Paul Jones, inträngde med sina
fartyg i de engelska och skotska fjordarna, härjande
och plundrande. De stora köpmännen i Londons city
uppstämde höga jämmerrop öfver handelns ruin, och
fredspartiet hade hädanefter i dem en mäktig bundsförvandt.
Sin största verkan hade dock Saratoga på den hittills
tvehågsna franska regeringen och påskyndade ej litet de
underhandlingar om en allians som Franklin och Deane
fört i Versailles. Redan i början af det nya året, 1778,
voro de bragta till lyckligt slut, och den 13 januari och
6 februari undertecknades af de amerikanska fullmäktige
och franske utrikesministern Vergennes två särskilda
traktater. Den ena, först undertecknade, var en handelstraktat,
den andra ett fördrag om en offensiv- och defensivallians
för upprätthållande af Amerikas oafhängighet, där det senare
förband sig att aldrig återgå under Englands välde, hvaremot
Frankrike lofvade bistå det med en flotta.
Ehuru de tills vidare höllos hemliga, kunde dock de båda
traktaterna ej blifva en hemlighet för engelska regeringen.
För att, om möjligt, hindra deras ratificerande och i sista
ögonblicket räcka kolonierna handen till försoning, framlade
lord North redan några dagar därefter för parlamentet två
biller, den ena om upphäfvande af åtgärderna mot Boston och
den andra om återtagande af tetullen och öfverhufvud af
parlamentets alla anspråk att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
