Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till ordförande valdes enhälligt Washington. Och nu
började ett långt och mödosamt arbete, som upptog hela
sommaren och först i medlet af september var afslutadt.
Meningsbrytningarna voro i detaljerna stora och skarpa,
men i själfva hufvudsyftet, att åstadkomma en god praktisk
konstitution, som motsvarade amerikanska folkets behof och
tillvaratog det helas intresse ej mindre än delarnas, var
man allmänt ense. Unionsförfattningen, såsom den under dessa
öfverläggningar småningom tog form och gestalt, blef en
lycklig kompromiss mellan de båda motsatta partierna, mellan
dem som med Hamilton önskade en mycket stark unionsmakt,
och dem som fortfarande ville ha all verklig makt samlad hos
staterna. Striderna mellan federalister och antifederalister
voro stundom så häftiga, att det såg ut som hela verket skulle
gå sönder. Men ömsesidiga eftergifter och en klok ledning räddade
allt, och den 17 september på morgonen, just som solen gick upp,
var den sista artikeln antagen och verket fulländadt. Med
någonting af siarens hänförelse i blicken utbrast Franklin:
»Nu går Amerikas dag upp!»
Men det svåraste återstod ännu: att få den sålunda utarbetade
författningen godkänd af de särskilda staterna. Den mötte här
ett starkt motstånd, och ratifikationerna gåfvos endast långsamt,
af NordCarolina först i slutet af 1789 och af RhodeIsland ännu
ett halft år senare. Men
[bild]Alexander Hamilton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
