Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Inbördeskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika snabbt som glänsande fälttåg. Beläget på en brant
klippa vid floden och omgifvet af starka fästen, medan
skogar och träsk skyddade dess rygg, ansåg det sig ointagligt,
och alla försök af Farraguts och Porters flottiljer att
genom bombardement betvinga det hade visat sig fruktlösa.
Det var dock af yttersta vikt för Norden att få det
i sina händer, emedan det ej blott afskar den fria trafiken
på floden, utan äfven utgjorde föreningsbandet mellan de
västra och de östra slafstaterna, och Grant fick order att,
kosta hvad det ville, bemäktiga sig det.
Ulysses Grant, son till en läderhandlare i Ohio och
vid denna tid fyrtio år, hade gjort sina militära studier
i Westpoint och i det mexikanska kriget, efter hvars slut
han försörjt sig med kartritning och, då denna inkomstkälla
visat sig otillräcklig, ingått som kompanjon i faderns
firma. När inbördeskriget utbröt, blef han först öfverste
för ett regemente frivillige från Illinois, där familjen nu
var bosatt, och snart chef för en af de i Tennessee opererande
härarna.
Början af hans nya krigarbana var föga lofvande, ty han
blef af de konfedererade slagen vid Pittsburg Landing
eller Shilo, till stor del i följd af hans brist på
förutseende. Men han reparerade snart detta fel, och om
någon unionsgeneral sedan kunde beskyllas för vårdslöshet,
icke var det Ulysses Grant. Nyckeln till hans stora framgångar
låg tvärt om i den ytterliga noggrannhet hvarmed han
öfvervakade den minsta detalj i verkställandet af sina
planer. I början ansågs Grant i Washington för en aktningsvärd
medelmåtta, men så hade äfven fallet varit med Stonewall Jackson,
och hos båda växte fältherresnillet med ansvaret och kampens
omfång. Efter en följd af segrar dref han de konfedererade ut ur
västra Tennessee, och det var när han slutat detta värf som
Lincolns order att taga Vicksburg hann honom.
Flere af hans underbefälhafvare studsade för företaget,
men Grant tvekade ej, ej heller hans närmaste man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
