Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Inbördeskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
William Tecumseh Sherman, den andre af de stora generaler
som i krigets senare del beskärdes unionen. De gingo
öfver Mississippi nedanför Vicksburg, framträngde genom
skogarna i dess rygg, togo det ena af utanverken efter
det andra, slogo i ett mästerligt fälttåg den till stadens
undsättning ilande general Bragg och öppnade så ett väldigt
bombardement mot dess östra front. Men då stadens tappra
försvarare det oaktadt höllo sig, skred Grant till en
ordentlig belägring, sköt bresch och stod just i begrepp
att storma, då kommendanten, general Pemberton, tvungen
af den höjd hvartill nöden bland de belägrade stigit,
kapitulerade, och det stolta Vicksburg årsdagen af
själfständighetsförklaringen måste utbyta sydstatsflaggan
mot den gamla med ränderna och stjärnorna.
Vicksburgs fall var, om ej dödshugget åt konfederationen,
åtminstone näst Richmonds den kännbaraste stöt som kunde
träffa dess bräckliga byggnad. Redan utarmad på folk och
materiella hjälpmedel, såg hon sig därigenom beröfvad all
hjälp från staterna på andra sidan Mississippi. Hon måste
numera kämpa med starkt reducerade krafter, trots allt i
det sista hoppandes på någon gynnsam vändning som Lees
svärd eller någon lycklig slump kunde åstadkomma i sakernas
ställning. Det betänkligaste i denna ställning var den
afsvalning i patriotism och offervillighet som inträdt hos
befolkningen i Södern. Några frivillige strömmade ej längre
till fanorna, och utskrifningen gaf ej hälften af hvad den
skulle gifvit, ty de konskriberade höllo sig i massor undan.
Det var endast genom ett tvång gränsande till skräck
sydstatsregeringen, eller rättare sagdt Jefferson Davis,
hos hvilken all makt nu var samlad, kunde hålla armékadrerna
någorlunda fyllda. Så stor var i själfva verket bristen på
folk, att det ett ögonblick var på allvar ifrågasatt att
beväpna negrerna, en förtviflans utväg som man dock i sista
ögonblicket ryggade för.
Denna åtgärd hade dock Norden redan och med större
trygghet vidtagit. Alla negerslafvar som flydde öfver till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
