Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 6. Matlagning och läckerheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| SJÄTTE KAPITLET. |
| —— |
Matlagning och läckerheter. |
Ett drag hos grönländarnes dagliga lif, som för oss
förefaller ganska märkvärdigt, är att de ej ha några
bestämda måltider; de äta vanligen, så snart de bli
hungriga, om det nämligen finns tillräckligt med mat. Som
redan är omtaladt, gå sälfängarne ofta hela dagen utan
mat. De ha en märkvärdig förmåga att svälta, men
kunna sedan till gengäld förtära förvånande kvantiteter
af kött, späck, fisk o. d. på en gång.
Deras kokkonst är enkel och lätt att lära.
Kött och fisk ätes dels i rått eller fruset tillstånd,
dels kokt, dels torkadt, och dels låter man köttet undergå
ett slags förruttnelse eller gäsning; det kallas då mikiak
och ätes utan vidare tillredning. En sådan rätt, som
skattas mycket högt, är ruttna sälhufvud.
Späcket af säl och hval ätes helst rått. Alla
kräsmagade kulturmänniskor rysa naturligtvis vid tanken
på att äta rått späck, men jag kan försäkra dem, att
det, särskildt i alldeles friskt tillstånd, är mycket godt;
det har en sötaktig, om än något fadd smak, som
påminner om grädde, och det finns alls ingen så kallad
transmak; denna infinner sig först när späcket blir kokt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Apr 16 17:12:02 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eskimalif/0095.html
