Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Begåfning — Formsinne — Musik — Diktning — Skildringar af infödda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
NIONDE KAPITLET.
lyckades nämligen i maj månad genom föreståndarskapet
skaffa sig en kajak. Då vi kommo till Kor ku k, gingo David
och jag följande dag på renjakt, Peter och Conrad för att
se till räffällorna, sågo åtskilliga spår, men inga djur, då
det till på köpet såg ut att bli regnväder, vände vi så smått
hemåt följande dag, då vinden stillnade af, gingo David
och jag tvärsöfver fjorden, vi sågo en ringsäl dyka upp,
förföljde den, men bommade på den flera gånger, emedan
det var något sjögång; då vi eljes ingen säl sågo, gick David
från mig bort till de två andra på motsatta sidan af
fjorden, hvaremot jag fortfor att gå midt öfver fjorden, då
jag-närmade mig vår boningsplats och hade kommit förbi ett
litet näs, lade jag märke till, att det nedanför husen låg
en träbåt, innan vi reste, hade jag hört, att missionären
väntade besök af styresmannen från Godthaab, när han
hade varit vid Kornok, det var mycket riktigt han, som
var anländ, — då jag lade till vid stranden, upptäckte jag
två kajaker, som endast voro dragna litet upp öfver
’högvattensmärket, det visade sig vara två postmän i
semina-risternas kajaker.
Just som jag hade kommit ur min kajak, kom min
fosterson ner till stranden till mig och berättade mig, att
de, som hade gått öfver inlandsisen från ost- till västkusten,
voro lyckligt ankomna till Ameralikfjorden, 4 af dem voro
där inne i fjorden ännu, 2 af dem voro komna till
Godthaab i en båt förfärdigad af tyg.
Då jag hörde detta, blef jag mycket förvånad och sade
då strax: »om jag ändå hade mött dem i sommar, då jag
var på renjakt vid Kapisilek», (vi liade nämligen hört talas
om, att clet var några, som ville försöka att göra denna
resa öfver inlandsisen); därefter sade jag: »huru ha de
burit sig åt med att resa från Ameralikf jorden till
Godthaab i en tygbåt; hela vägen är det ju endast branta och
otillgängliga fjällväggar? Det är mycket besynnerligt, den
vägen skulle vi grönländare icke ha tillryggalagt i ett sådant
fartyg.»
Jag gick då upp i mitt hus, drog af mig skinnpäls
och benkläder och började äta, kort därefter knackade
barnen på rutan och sade, att Otto (missionären) ropade på
mig. Jag skyndade mig då att draga på mig mina ben-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
