Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Begåfning — Formsinne — Musik — Diktning — Skildringar af infödda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILDRINGAR AF INFÖDDA. 187
kläder igen, men barnen ropade då in genom fönstret till
mig, att Otto höll på att gå in i mitt hus, då det skulle
draga ut för långt på tiden att taga på mig min anorak,
gick jag ut i skjortärmarna och träffade honom då utanför
min husgång; i det jag kom ut, sade han till mig: »Du
känner ju godt vägen till Ameralikfjorden, då de fyra
européer, som äro där inne, äro att beklaga, skall du och
föreståndarens kajakman Peter gå dit för att bringa dem
proviant, skynda dig litet att göra dig i ordning till att resa.»
Då jag, som sagdt, nyss hade kommit hem, hade jag
strax ingen synnerlig lust till att resa, men jag beslöt mig
dock för det till sist.
Det regnade mycket starkt, då klockan var 4 på
eftermiddagen, och då jag hade druckit kaffe, gick jag, medan
jag väntade på brefven, in i föreståndarens besättningstält
för att höra något nytt, båtstyraren berättade mig då, att
två af denna expedition voro lappar, jag hade ju nog,
medan jag gick i skola, hört något om, att det existerade ett
folkslag, som hette lappar, men deras sedvanor och skick
visste jag intet besked om.
Då brefven voro färdiga och vi (Peter och jag) hade
fyllt våra kajaker med proviant, sprit o. s. v., begåfvo vi
oss af för att om möjligt hinna till betfiskplatsens hus
innan natten, då det regnade för starkt till att ligga under
bar himmel och det inga större stenar fanns med hål under,
hvarunder man kunde sofva.
Då det började bli mörkt, kommo vi dit, gingo in i
huset, då taket var otätt, droppade regnet starkt ner i huset,
jag hade lyckligtvis en kaffepanna och ett téfat med mig,
fatet begagnade vi som lampa och lade oss till att sofva
så godt vi kunde.
Om morgonen kokade vi kaffe och reste så därifrån,
då det blef ljust.
Då vi kommo till Itivdlek, buro vi först den medförda
provianten m. m. öfver land till den motsatta sidan af där
vi landade, därefter togo vi våra kajaker på hufvudet och
gingo med dem öfver landet för att bespara oss att ro utom
detta land. Vi hade väntat oss att hinna fram till ändan
af Ameralikfjorden innan aftonen, men då sydvästvinden
blåste upp allt mer och mer och sjön reste sig, hunno vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
