Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Religiösa föreställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
TRETTONDE KAPITLET.
den, som närmast motsvarar urmänniskans. Låt oss ta
en föreställning sådan som den allmänna, att alla ting i
naturen ha en i sig inneboende själ eller ett väsen, ligger
icke denna barnet nära? Det är ingen tillfällig
handling af det barnsliga sinnet att tillägga omgifningarna
medvetande eller själ. Barnet har en iögonfallande
och lätt fattlig benägenhet för att betrakta alla
omgifvande föremål, lefvande; och icke lefvande, som
personer och bland annat tilltala dem som sådana.
Barnet för t. ex. långa samtal med sina leksaker. Ett barn
af mina bekanta stod en dag i köket och betraktade länge
några korfvar, som kokades i en gryta, och utbrast
plötsligt till en af pigorna: »A’ nu korfvarne döda, du?» Jag
kan tydligt själf erinra mig, att jag som barn trodde,
att böckerna kunde föra samtal med hvarandra på hyllan
samt att träden hade känsel liksom människor; ja, vi
påminna oss säkert alla denna benägenhet hos oss själfva
att t. ex. tillägga vissa fjäll personlighet, o. s. v. Samma
benägenhet kommer, som Tylor säger, igen i vårt ofta
alldeles oresonliga begär att hämnas på liflösa ting, som
på ett eller annat sätt ha vållat oss skada eller smärta.
T. ex. då vi gingo öfver Grönland, hade Sverdrup och
jag en släde, som var tung att draga, det skulle därför
ha beredt oss en sann tillfredsställelse att få förstöra den
eller på annat sätt hämnas på den, då vi ändtligen blefvo
den kvitt. Det är en allmänt förekommande benägenhet
att vilja tillägga den döda naturen känslor, det är den
vi t. ex. återfinna i sagan om gossen, som drog af sig
sin tröja och lade den öfver den af rimfrost öfverdragna
stenen, emedan han tyckte synd om den, att den skulle
frysa. Det är också oskiljaktligt förenadt med det
primitiva sinnet, detta att i hvarje särskild rörelse eller
tilldragelse i dess lilla värld vilja se verksamheten af en
personlig vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
