Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
grymme liemannen för sin äldsta flickas lif, tills
slutligen hon vann seger, men på bekostnad af sitt eget lif.
Lik den store mästaren gaf hon sitt lif för barnen. Til!
grafven följa inga ståtliga vagnar, inga högtidsklädda
skaror, endast några få vänner. Intet ’Integer vitæ’
klingar i den stilla liöstaftonen, men en bättre kör
helsar den frigjorde anden i de sälla hemmen, under det
ännu ett namn inskrifves i den stora boken der uppe."
Och så var den sagan slut. Makarne Pcarson, som
sjelfva några veckor förut förlorat genom döden en
21-årig son, togo min gosse med sig till sin farm, der
han fick ett godt hem och växte upp, tills han som
17-årig yngling gaf sig ut i verlden och på egen hand
förskaffade sig inkomster, bildning och slutligen en
framstående samhällsställning såsom bibliotekarie och
professor. Han ocli hans syskon hade lyckligtvis både
andligen och kroppsligen ärft mer af sin moders än af mina
egenskaper. Soldathustrun mrs Johnson tog hand om
den största och en amerikansk familj om den minsta
flickan tillsvidare. Flera familjer, den ena efter den
andra, bådo om att få adoptera barnen. Styrelsen föi
det katolska barnhemmet försökte få dem i sitt våld.
I det fallet sade jag naturligtvis tvärt nej, i de andra
begärde jag betänketid. Hvad man än må säga om
katolikerna, sä måste man dock erkänna deras orubbliga
tro på sin sak, deras öfvertygelse, som icke vet af
något medgifvande och följaktligen omöjliggör hvarje
splittring eller scktbildning. Inför denna kompakta
hop äro alla vi andra, hvad vi än må kalla oss, hjelplöst
förtappade varelser. Man kan både beundra och
skratta åt denna obotliga sjelfgodhet. T Chicago hände det
en gång, att en katolsk qvinna frågade Anna, som bar
vår endast några månader gamle gosse på armen,
hvilken religion ban tillhörde. "Den lutherska," svarade
Anna småleende. "O, det arma barnet!" utropade
qvinnan rysande. Mera drastiskt utlät sig, enligt hvad mm
broder Conrad berättade från sin vistelse i Skotland,
en dervarande katolsk prest om de "arma" lutheranerna.
Han påstod näml., att det är "lika omöjligt för en
lutheran att bli frälst sotn för ett svin att gå baklänges upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
