Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 28. 9. oktober 1919 - Sider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor central i och för sig kunna alstra den på Själland
erforderliga energien mycket billigare än de nuvarande
många mindre kraftcentralerna därstädes och medföra
en väsentlig bränslebesparing. Kraften från Norge
skulle ersätta det eljest vid denna central erforderliga
bränslet. För att det skall löna sig att taga kraft
från Norge bör naturligtvis kostnaden tör den från
Norge överförda kraften icke vara större än kostnaden
för det bränsle, som genom densamma inbesparas vid
nämnda ångkraftcentral.
Under alla förhållanden måste man utgå ifrån att
toppkraften på Själland alstras av en eller flera lokala
värmekraftanläggningar. Det är först vid en utnyttjnings
tid av 3.000 å 4.000 timmar eller därutöver, som man
kan tänka sig, att kraft, överförd från Norge, skall kunna
konkurrera med lokal värmekraft. Låt oss då antaga,
att utnyttjningstiden för den bottenkraft, som eventuellt
kan komma att tagas från Norge, i genomsnitt uppgår
till 5.500 timmar per, år, och att energibeloppet
med frånräknande av den nämnda toppkraften samt
den kraft, vilken levereras från Sydsvenska Kraftaktie
bolaget eller alstras av ångcentraler, kombinerade med
uppvärmningsanläggningar utgör runt 100 millioner
kilowattimmar per år! Jag upprepar ånyo, att jag icke
har någon exakt kännedom härom, utan upskattar dessa
siffror med ledning af en del motsvarande data för
svenska landskap.
Huru stor kolkvantitet motsvara då dessa ico mil
lioner kilowattimmar, som för närvarande skulle kunna
tagas från Norge? Vid 5.500 timmars utnyttjning kan
man vid en modern ångkraftstation med stora ångturbin
aggregat 10.000 å 15.000 kilowatt beräkna
kolförbrukningen till c:a 0,8 kg. per kilowattimme. Jag
räknar därvid med engelska kol med ett effektivt vär
mevärde av 7.000 Cal. och c:a 15 % verkningsgrad
för ångkraftstationen i dess helhet. Den från Norge
överförda kraften skulle alltså vara ekvivalent med
80.000 ton engelska kol per år.
Med det pris, som gällde före kriget, skulle denna
kolkvantitet kosta c:a 1,2 millioner kronor. Skulle det
då före kriget hava lönat sig att producera och över
föra 100 millioner kilowattimmar med 5.500 timmars
utnyttjningstid alltså c:a 18.000 kilowatt för
denna summa d. v. s. för 67: kr. per kilowatt vid
mottagningspunkten ? Naturligtvis icke.
Då redaktör Cassel i tidningspressen tog till orda
för kraftövenöring från Norge till Danmark, ansåg han,
enligt vad han själv meddelat, det vara självklart, att
kostnaden för kol skulle allt framgent bliva propor
tionsvis väsentligt hö«;re än kostnaden för de förnö
denheter, som erfordras för alstrandet af hydroelektrisk
kraft d. v. s. vattenfall, arbetskraft, cement, koppar,
järn m. m. Huru mycket behöver då kolet fördyras
för att kraftöverföringen skall löna sig? En överslags
beräkning visar, att prisstegringen på kol skulle vara
ungefär 50 % större än prisstegringen å kostnaden
för hydroelektrisk kraft, för att norsk kraft skulle
kunna konkurrera med ångkraft på Själland. Ytter
ligare erfordras emellertid, att kraftbehovet på Själland
skulle vara 2 å 3 ggr. större än det förut antagna.
Är det under sådana förhållanden sannolikt, att
någon kraftöverföring från Norge till Själland kommer
till stånd? Jag vågar varken svara ja eller nej. Till
sist beror det på energien hos de personer, som taga
sig an frågan. Med god vilja kan man eventuellt
skapa den ökade konsumtion och den långa utnyttjnings
tid vid förbrukningen, som är den första oundgängliga
förutsättningen. Anmärkas bör emellertid, att man
därvid lätt råkar in i en annan svårighet, nämligen
den, att man uppammar en förbrukning, vilken vid ett
framtida upphörande av den hydroelektriska kraftimpor
ten blir svår att tillgodose.
Det har av redaktör Cassel m. fl. föreslagits, att
kraftöverföringen ifrån Norge borde på något sätt
kombineras med Trollhätteverket. På vissa håll tyckes
man hava antagit, att kraftöverföringen skulle under
lättas, om den verkställdes i två etapper, så att
kraften från Norge inlevererades i Trollhättenätet, under
det att samtidigt kraft överfördes från Trollhättan till
Danmark. För denna uppfattning torde näppeligen
kunna anföras några hållbara skäl. Om kraft skall
överföras från Norge till Danmark, bör man hälst
undvika alla onödiga serietransformatorer. Däremot
kan det naturligtvis vara lämpligt alt göra en afgre
ning vid Trollhättan, så att ett utbyte af kraft möjlig
göres. Denna fråga anser jag likväl vara endast av
sekundär betydelse, men givetvis bör den ordentligt
undersökas, om och när det blir allvar av den här
omtalade kraftöverföringen.
För 7 å 8 år sedan ifrågasattes, att vattenfalls
styrelsen skulle leverera kraft till Danmark från Troll
hätte kraftverk. På initiativ av dåvarande chefen för
Trollhätteverket, överingeniör Holmgren, verkställdes
en ingående utredning angående kostnaden för en
dylik kraftöverföring. Detta förslag kom emellertid icke
till utförande. Vattenfallsstyrelsen fann, att den inkomst,
man då trodde sig kunna få för kraften, icke läm
nade någon sådan vinst, att det motsvarade olägen
heten av, att kraften berövades den inhemska indu
strien. De gångna årens erfarenheter hava visat, att
vattenfallsstyrelsen utan tvivel handlade riktigt, sett ur
svensk synpunkt. Samtidigt skulle man dock gärna
sett, att Trollhätteverket hade kunnat bistå Danmark
med kraft under de svårigheter, detta nu har att
kämpa med. Detta skulle naturligtvis kunnat ske,
därest man i tid insett behovet därav. Vi hava vis
serligen icke något sådant överflöd på kraft som Norge,
men vi skulle dock utan svårighet kunnat utbygga
kraft för större delen av t. ex. Själlands behov. Att
så icke skett och att Danmark fått nöja sig med det
relativt lilla kraftbelopp, som nu levereras af Syd
svenska kraftaktiebolaget, beror nog dels därpå, att
någon direkt begäran om kraft icke framkommit, dels
derpå, att samtidigt med den abnorma prisstegringen
på kol ävenledes inträtt en stark inskränkning i im
porten af koppar och en del andra för kraflöverförings
ändamål erforderliga förnödenheter, så att man inom
Sverige tvungits att begränsa sina utbyggnader till det
allra nödvändigaste.
Professor Jacobsen : Jeg har kun et par ganske korte
bemerkninger at gjøre, nærtnest i tilknytning til, hvad
overingeniør Borgqvist uttalte. Hele denne sak er
forøvrig ny for mig, saa jeg har ikke hat anledning
228 ELEKTROTEKNISK TIDSSKRIFT 1919, No. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
