Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 28. 9. oktober 1919 - Sider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brinchmann & Co. A/S
kunde den 1. okt. feire 25-aars jubilæum. Firmaet
blev stiftet av C. Bagge og Harald Brinchmann i 1894.
Efter 2 aars forløp traadte hr. Bagge ut av firmaet;
i hans sted indtraadte hr. L. Christiansen. Efter dennes
uttræden i 1898 var hr. Brinchmann firmaets eneinde
haver. Den 1. januar iaar gik firmaet over til aktie
selskap med en fuldt indbetalt aktiekapital paa kr.
450000.00 og med hr. Harald Brinchmann som ad
ministrerende direktør.
Telefon 1605 Redaktør: Berg-Jæger. Daas gate no. 18.
Redaktionen mottar gjerne og honorerer
originale arbeider vedrerende elektroteknik og
maskinindustri, beskrivelser av nye anlæg
kraftoverferinger, elektricitetsverker og andre
maskinanlæg meddelelser vedkommende an
læggenes drift m. v.
Redaktionen sluttet 8. oktober.
Morten Johanuen boktrykkeri.
belastning, som beräknades förefinnas i Köpenhamn
med omnejd, så att kraften skulle få en utnyttjningstid
av 5 ä 6 000 timmar. Utgångspunkten för beräknin
garna var ett självkostnadspris i Trollhättan av 50 kr.
per kilowatt och år. Det visade sig, att med det
utgångspriset och en skälig vinst skulle man, som
också herr Borgkvist nämnde, kunna konkurrera med
de kraftverk, som då funnos i Köpenhamn och omnejd.
De voro emellertid icke fullt moderna. I synnerhet
var det ett av dem, som arbetade med ganska dålig
ekonomi, Därvidlag kunde man med den beräknade
utnyttjningstiden göra tillräcklig förtjänst på leveransen,
och ändå hade abonnenterna fördel däraf. Men om
man gjorde beräkningarna under förutsättning, att det
fanns en fullt modern ångcentral i Köpenhamn för att
täcka bottenbelastningen, skulle man icke kunna kon
kurrera med ångcentralen annat än med en utnyttjnings
tid af ca. 7000 timmar. Då medräknades icke blott
de löpande driftskostnaderna utan även de fasta kost
naderna, d. v. s. räntor, amortering, underhåll och
skötsel etc. De totala driftkostnaderna för ångcentralen
beräknades till 20 kr. pr. kW och är plus D/a öre
pr. kWh.
Nu har ju priserna stigit oerhört, så att siffrorna
icke längre hava någon giltighet. Att kolpriserna komma
att gå ner är troligt. Visserligen bliva antagligen de
avsevärt högre än de voro, då beräkningarna utfördes,
men å andra sidan har också ångekonomien hos ång
centralerna ökats sedan den tiden. Det gör, att jag
i likhet med professor Jacobsen anser, att de siffror
major Johansen nämnde säkerligen äro alltför höga för
att man skall kunna tänka att med fördel överföra kraft
från Norge till Danmark, därest det icke är fråga om
stora kraftbelopp och lång utnyttjningstid.
Jag vill också nämna, att det vid den utredning,
som jag gjorde, visade sig vara förmånligast och bil
ligast att överföra högspänd likström med Thurysystem.
Vi kunde dock icke få fullt klart, om det kunde kon
strueras likströmskablar för 100 000 volt. Fabriken
menade emellertid, att man icke behövde draga sig för
att göra generatorer, överföringsanläggning och kablar
för 100000 volt. Orsaken till att likströmsystemet
var så förmånligt var bl.a., att man slapp den dubbla
transformering, som eljest skulle ske. Man kunde icke
räkna med att använda trefaskablar för ca. 100 000
volt utan man måste först nedtransformera kraften i
Hälsingborg och sedan transformera upp den igen i
Helsingör. Denna dubbla överföring var dyrbar, och
särskilt på grund därav visade det sig, att likström
system skulle vara det mest ekonomiska. Nu äro ju
förhållandena i många afseenden olika och, som jag
sade, äga de siffror, jag lämnat, icke längre någon gil
tighet, utan äro i alla afseenden föråldrade, men kanske
ändå dessa uppgifter ha något intresse.
Överingeniör Sten Velander: Det har förefallit av
vissa yttrandan, som om det skulle vara en allmän
uppfattning, att åtminstone för södra Sverige krafttill
gången skulle vara så hårt åtgången, att det är ett
aktuellt problem att överföra kraft dit från andra trakter.
Denna uppfattning har ock kommit till synes i tidnings
artiklar, och jag tyckte, att den gick igen i major Jo
hansens föredrag. Man får emellertid icke draga en
sådan slutsats därav, att, exempelvis beträffande Troll
hättan. frågan ligger så, att den elektrokemiska industrien
bör förvisas till Norrland. Kommer man till sådana
priser, som här hava nämnts i samband med frågan om
kraftöverföring till Danmark och till priser, som man
får lov att komma till för att Norge skall hava intresse
av saken, så finns det betydande krafttillgångar i södra
Sverige, som det mycket väl kan löna sig att bygga ut
och som äro fullt konkurrenskraftiga med hänsyn till de
kolpriser på ångturbinanläggningar, som nu äro gällande.
Efter den tablå, som överingeniör Borgquist visade,
är energitillgången för de sydligaste 300 kilometerna
af Sverige 8 milliarder kilowatt-timmar. De 400 mil
lioner kilowatt-timmar, som Danmark behöver, äro icke
någon stor del af de 8 milliarder, som finnas i södra
Sverige och erhållas med större fördel i södra Sverige
än från norska västlandet. Det är således tydligt, att
det i sydligaste Sverge finnes tillräckligt med kraft för
att, om det blir aktuellt, tillgodose Danmarks behov.
Men vad Danmark behöver, är den elektrokemiska
storindustrien och dess produkter, specielt gödnings
ämnen; men dessa produkter kan man billigare trans
portera som färdig vara än genom att transportera
elektrisk energi. Hurudana kolpriserna än bliva, kan
det aldrig vara tal om att transportera kraft för kok
ning och uppvärmning, vilket icke lönar sig ens på
kortare överföringsdistanser. Därför anser jag, att skall
det bliva fråga om dessa små kraftbelopp, som ifråga
komma för Danmark exelusive värmebehovet, så kunna
södra Sveriges vattendrag vara tillräckliga för att sköta
saken. Gäller det däremot energikonsumenter av
samma storhetsordning som den elektrokemiska indu
strien får man räkna med betydligt lägre priser på
kraften än som nämnts under denna diskussion.
230 ELEKTROTEKNISK TIDSSKRIFT 1919, No. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
