Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 15. 25. mai 1926 - Sider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1926, No. 15
ELEKTROTEKNISK TIDSSKRIFT
mycket värdefullt skydd mot transformatoroljans oxi
dering, och har oljekonservatorn numera blivit
standardtillbehör även för mindre transformatorer.
mor är begränsad till- 95°. Redan en sänkning av de
tillåtna temperaturstegringarna hos olja och landnin
gar med 10° under normernas värden kan därför med
föra, att oljans normala arbetstemperatur aldrig be
höver överstiga 60 å Gs°. Ehuru oljan vid denna tem
peratur enligt vad nyss angivits ännu ej är fullt sta
bil, är likväl dess livslängd avseviirt förbättrad, vilket
erhållits mot merkostnad för en större transformator
med lägre temperaturstegring. Efter nuvarande pris
läge häller sig priset för oljan omkring 10 å 12 % av
totalpriset för transformatorn. Merkostnaden för en
transformator med 10° lägre temperaturstegring än
enligt norska och svenska normerna tilläten är å andra
sidan 12 å 16 %. Med hänsyn till den livslängd, som
erhållits ä någorlunda goda transformatoroljor i trans
formatorer med normenlig temperaturstegring, kan
man lugnt påstå, att någon tydlig ekonomisk vinst ej
erhälles genom sänkningen av temperaturstegringerna,
varmed emellertid icke är sagt, att ett dylikt arrange
mang ej pä grund av andra hänsyn kan vara lämpligt.
Mycket rationella metoder hava i Amerika före
slagits för transformatoroljans skydd och även kommit
till användning. Dä förstöringen är en oxidationspro
cess, kan den förebyggas, om syre ej får tillträde till
oljan. Detta kan ernås genom att transformatorlädan
hålles fullt sluten och rummet ovan oljeytan fylles med
exempelvis kvävegas. Förlust av gas genom läckning
ersattes frän en behållare. Genom regleringsventil
hålles trycket i transformatorn något över det yttre
lufttrycket. Den sista utvecklingen i denna riktning
består i, att de för borttagande av fukt ur i trans
formatorn inströmmande luft använda torkapparaterna
förses med kemikalier, som dessutom borttaga syre ur
luften. Tillräckligt läng erfarenhet torde ännu ej fö
religga för att kunna avgöra, om en dylik «torkning»
av luft är tillräckligt effektiv för att i praktisk drift
omöjliggöra syrets tillträde till oljan.
Oljekonservatorer hava använts å transformatorer
snart i 20 är, och hava så småningom visat sig ge ett
mycket gott skydd åt transformatoroljan mot oxida
tion. Oljekonservatorn har därför kommit att byta
n.Tinii efter att till en början hava benämnts’ expan
sionskärl. Oljekonservatorns verkningssätt såsom skydd
mot oxidation av olja är ej fullt klar. Vad konserva
torn åstadkommer är, att temperaturen hos det i direkt
kontakt med luft stående oljeskiktet är betydligt lägre
än temperaturen hos oljan i själva transformatorn.
Man har antagit, att oxidationen huvudsakligen skulle
äga rum i detta skilet, där syre från luften lätt kan
tillföras oljan. Konservatorns skyddande inverkan kan
dä förklaras av den kraftiga sänkningen av tempera
turen i den del av oljevolymen, där huvudsakliga oxida
tionen sker. Emot denna teori talar emellertid, att
slamavsättningen är procentuellt mindre i oljekonser
vatorn än i själva transformatorlådan. Oxidationen
synes pä intet sätt vara bunden vid den i kontakt med
luft stående oljeytan utan försiggår i oljans inre, där
pä grund av hög temperatur förutsättningarna för
hög reaktionshastighet föreligga. En annan förklaring
av konservatorns verkningssätt är följande. I trans
formatorer med på rätt sätt anordnad oljekonservator
kommer den i transformatorns inre cirkulerande oljan
ej i kontakt med luft. Det har förut omnämnts, att
oljan innehåller avsevärda kvantiteter luft i löst form.
Syret i denna luft tages givetvis först i anspråk för
oxidationen. Skall det förbrukade syret ersättas av
luft, som så att säga ledes genom oljan frän luftytan
i oljekonservatorn, förefaller det mycket sannolikt, att
oljan i transformatorn efter någon tid kommer att,
innehålla kväve och syre i andra proportioner än luf
tens. Oljekonservatorns verkningssätt skulle sålunda
bestå i, att ersättningen av det för oxidation av olja
förbrukade syret försvåras. Jag har ej haft tillfälle
utföra undersökningar å transformatorer, som varit i
drift längre tid, för att fastställa, om de i oljan lösta
gaserna verkligen hava annan sammansättning än luf
ten, men hoppas sä småningom få tillfälle därtill. I
varje fall står fast, att vi i oljekonservatorn hava ett
Det huvudsakliga arbetet på oxidationsproblemet
har ägnats åt framställning av mer motståndskraftiga
oljor. Oljeraffineringen är en kemisternas sak. Raf
fineringsmetoderna behandlas för övrigt av raffinadÖ
rerna mer eller mindre som fabrikationshemligheter,
varför något samarbete pä själva oljeframställningen
ej kunnat etableras. För att kunna avgöra, om en
olja är -mer motståndskraftig mot oxidation än en an
nan, är det emellertid omöjligt att avvakta erfarenhe
terna från drift, som ej kunna erhållas förrän efter
ett antal år. Man måste använda sig av provmeto
der, som pä kort tid kunna ge resultat. Ifråga om
utarbetandet av provmetoder hava elektroteknici kun
nat vara med. Så snart en viss provmetod kommit till
användning, hava raffinadörerna i regel kunnat åstad
komma oljor, som, bedömda efter den speciella prov
metoden, varit utmärkta. Man kan därför säga, att
framställningen av i praktisk drift beständiga oljor yt
terst beror på möjligheten att finna en god provmetod.
Det är lätt att angiva, hur en idealisk provmetod
bör vara beskaffad. Den bör pä kort tid ge kvantita
tivt och kvalitativt samma resultat, som under loppet
av år uppstå i transformatorer under drift. Samtliga
de faktorer, som påverka oljans förstöring under prak
tiska förhållanden, böra vara verksamma under provet.
Svårigheterna uppstå, då det gäller att närmare fixera
hur clen ønskade korta provtiden skall erhållas. En
•mängd olika provmetoder hava föreslagits och även
kommit till användning utan att hittills någon viss
provmetod lyckats vinna allmänt erkännande.
Vi hava förut sett, att en förhöjning av tempera
turen påskyndar oxidationen. Samtliga provmetoder
arbeta också med förhöjd temperatur varierande mel
lan 100 och 200°. Det har emellertid påvisats, .att
oxidationsprodukterna ändra karaktär vid hög tempe
ratur. Detta förhällande sätter en övre gräns för tem
peraturen under provet. Ehuru olika oljor givetvis
bete sig olika i detta hänseende anses, att en tempe
ratur över 120*> är olämplig, om kvalitativt samma
produkter skola erhållas i provet som under verklig drift.
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
