Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 2. 15. januar 1927 - Sider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R
R . Ro
Ro ~dd
E 2
- ~ du = 0
R
E 2
W = R <»
och —Ro och föllaktligen Wk = 2 ä 3 - Wo.
Ek = VpAK
E 2 dR
ö—a H 0
R 2 d$ ’
varav
ELEKTROTEKNISK TIDSSKRIFT
No. 2, 1927
eller om motståndet i kritiska punkten kallas Rk och
temperaturen 0k
Jag utförde redan dä en elementär dylik beräk
ning, som jag här återgiver något modifirad, då den
samma torde pä ett enkelt sätt åskådliggöra fenomenets
karaktär. Förutsättningen är att provet har -måttlig
Upptäckten att genomslaget hos pappersmaterial
och liknande var ett rent termiskt fenomen, ledde mig
omedelbart till en idé för förbättring av pappersgenom
föringar genom glimmerinlägg, som finnes närmare
beskrivet i de förut omtalade artiklarna, och som även
dä patenterades (glimmer har mycket liten temperatur
koefficient). Den har överhuvudtaget gjort det möjligt
att använda kondensatorgenomföringar i transformato
rer med varm olja och för höga spänningar. En annan
förändring var att godstjockleken hos exempelvis 80 kV
tjocklek, sä att temperaturvariationerna inom detsamma
äro relativt små, under det huvudsakliga temperatur
fallet kommer mellan provet och omgivningen. Vi
kunna dä experimentellt erhålla totalförlusterna som
funktion av provets medeltemperatur räknat över
omgivningen. För praktiskt förekommande fältstyrkor
äro förlusterna i allmänhet proportionella mot E 2, där
E är spänningen. Vi sätta alltså förlpsterna
där R är provets «effektiva motstånd» för ström av
den använda frekvensen. R 0 är motsåndets storlek
vid omgivningstemperatur. I fig. 2 är —= f [d)
Ro
angiven som funktion av $. Det gäller att beräkna
den kritiska punkten.
Om den avledda värmemängden sättes lika med
ud är tydligen där
genoraföringar kunde minskas med c:a 30 % utan att
genomslagshållfastheten minskades. Enligt ekv. (8)
ökas visserligen kritiska spänningen som roten ur Rk
alltså som roten ur tjockleken, men tager man hänsyn
till värmefallet inom genomföringen, förstår man att
den kritiska spänningen ej kan nämnvärt höjas genom
och derivatan
Om förlusterna äro sä stora, att de uppvärma genom
föringen så mycket, att förlusterna själva 2 å 3-dubblas,
sker alltså ofelbart genomslag.
dk, så blir Rk =— Ro och följaktligen Wk = 2Wq.
I verkligheten blir Rk något mindre eller mellam ~ Ro
Av figuren framgår vidare, att om f ( s) verkligen
skulle över hela området sammanfalla med tangenten i
Upprita vi kurvan y= — f’($) sä skär tydligen
denna kurva kurvan—= f(s)förs=sk. Den häremot sva-
Ro
rande högsta fältstyx-kan är enligt ekvation (2).
Fig. 2.
19
—MrM~rvQ
—so
;’O \ rn 9 \T
;rø V Ar
’0 — /
Ö ~5~ 10 fS ZO A-li
~ Fig. f.
R
R v
-a M- . *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
