Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet. Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade hela sitt lif varit på sjön, hade gjort
resor till Sydney och Adelaide, samt två särskilda
till Kina, de flesta dock till åtskilliga nordliga
hamnar, ty det kalla klimatet anstod honom bäst.
Följande morgon regnade det, och jag var tvungen att
stanna nere i salongen, men då det på eftermiddagen
åter klarnade, begaf jag mig upp på däck och
betraktade med stort intresse den vilda, rörliga tafla
jag hade för mina ögon: ett upprördt, dunkelgrönt
haf, med höga, skummande vågor, som rullade åt
norr, hän till den eviga isen, till hvita björnar
och jättestora hvalar. En sublim ödslighet hvilade
öfver detta skådespel och jag tyckte mig nästan se de
gamla vikingars drakskepp klyfva vågen. Vid femtiden
lyste himlen orangefärgad mellan långsträckta,
blygrå moln och kastade en underlig, dyster glans
öfver den vidsträckta vattenytan, hvilken en gång
varit de djerfva sjöröfrarnes arf och eget.
Den starka ångaren gick obehindradt sin bana fram,
trots våg och vind, och skummet yrde högt upp
till skandäcket och på mannen vid rodret, som
orörlig stod på sin post och blickade långt bort i
den fjerran rymden. Jag har hört att sjömän aldrig
besväras af närsynthet; skälet tycks vara gifvet:
de öfva sig från början med att se på långt aflägsnas
föremål.
Jag låg på en bänk, insvept i min resfilt och njöt af
oktoberaftonens vilda skönhet, då uppasserskan kom
upp på däck, och fram till mig, der jag hvilade. Äfven
hon blickade forskande utåt hafvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
