Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet. Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
böjde sig derefter ned till mig och sade,
medan hon bättre svepte filten omkring mig:
– Just här var det som »Zealand» gick förloradt,
för två veckor sedan. Jag ville gifva allt hvad jag
eger i verlden, om vi kunde upptäcka någon af
dess besättning.
Något sådant var naturligtvis, efter fjorton dagars
förlopp, en fullkomlig omöjlighet; detta insåg
jag väl, men af deltagande satte jag mig upp på
bänken och ansträngde mina ögon för att leta
efter en flytande mast med någon halfdrunknad människa
fastsurrad dervid. Här och der vid horizonten syntes
väl master af flera fartyg, men detta var allt. Detta
haf befares flitigt; kanske hade något annat skepp
räddat det förlorade fartygets besättning. Jag yttrade
något i denna anda.
Men hon skakade på hufvudet och fortfor med tårfyllda
ögon:
– Det var ett ångfartyg från Danzig; många af
besättningen och passagerarne räddades – alla, tror
jag, utom kaptenen och styrmannen.
Hon kunde på en stund ej tala vidare för
sinnesrörelse, men efter några ögonblick bekämpade
hon sin smärta och tillade:
– Och han var min andre son! Ack, min stackars gosse;
han har sedan aldrig hörts utaf och skall ej heller
göra det ... allt hopp är förbi! Och hans arma,
unga hustru och hans två små barn! Ja, ja;
Somliga äro födda till lycka och andra till lidande.
Den arma, sörjande modren gick gråtande åter ned i
salongen, men snart derefter hördes hon jollra och
språka med det lilla barnet, och sjungande en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
