Lima var fordom Spanska Amerikas hufvudstad och vice-konungens residens. Staden bär ännu spår af sin fordna prakt, och erbjuder för älskaren af det pittoreska mycket af intresse. Till planutstakning är den liksom Buenos Ayres indelad i reguliära qvarter af lika storlek, och byggnadssättet är på det hela taget detsamma, ehuru det varmare klimatet förorsakat åtskilliga ändringar af detaljerne. Sålunda ser man här täckta altaner, som stundom löpa utåt husets hela längd, stundom blott sträcka sig litet utom ett fönsters sidor; de gifva husen ett visst österländskt tycke. Jerngallren i bottenvåningens fönster saknas lika litet här, som i andra spansk-amerikanska städer.

Gata i Lima.

Hus af ett par våningar förekomma väl, men de flesta hafva blott en, utom bottenvåningen. Taken äro så lätta som möjligt, för att ej lida af jordbäfningar; deras form är den vanliga platta. Gatorna hafva alla trottoarer, men äro illa stenlagda och skulle vara gemena i ett regnigt, eller rättare mindre torrt klimat. I midten på de flesta är en liten kanal, som erhåller vatten från den förbi staden flytande floden Rimac. Gallinazerne besörja här, likasom i Callao, gaturenhållningen, och det är vid vite förbudet att döda dem. Rimac är temligen bred, men ganska grund, och för obetydligt vatten, men som är mycket rent och klart. En bro leder öfver den till en annan del af staden, hvarigenom man kommer ut till