Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Uppehåll på Tahiti; Segling derifrån till Sydney.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försåtlighet ingår i deras stridssätt. Åtskilliga af dem roade sig med
att på fregattens däck anställa kapplöpningar med våra matroser.
Kämpalekar torde således vara i bruk på ön.
Vi gjorde oss all möjlig möda att genom tecken fråga dem om
de åto menniskokött, men utan att lyckas göra oss begripliga eller få ett
enda tydligt svar. Den lystenhet, hvarmed de betraktade och kände
på en frodig skeppsgosse, skulle väl kunna gifva anledning till den
förmodan att dylik kost ej är dem fremmande, men var kanske blott
ett uttryck af beundran öfver gossens blomstrande utseende och friska
färg. Det är dock temligen sannolikt att de äro menniskoätare,
emedan sådant är för allmänt fallet bland Polynesierna för att dessa
skulle göra något undantag. På Foa gjorde vi alla möjliga efterfrågningar
för att erhålla några upplysningar, men dessa inskränkte sig
till att Inuerne voro ett elakt folk, som föga varit i beröring med
andra öars innevånare: att sago- och arrow-rot fanns i myckenhet på
ön, men att ingen vågade sig dit för att handla, emedan någon
ankarplats ej fanns, hvarifrån man kunde från fartyget beskydda de
båtar, hvarmed nämnde varor måste föras ombord, då infödingarnes
kanoter ej voro för detta ändamål användbara. Svin skola finnas på
ön, men inga sådane bragtes ut till fregatten; endast kokosnötter,
bananas, sockerrör och papaya-frukter erbjödos oss till salu i ringa
myckenhet.
Framåt aftonen hade den först ombord komna hopen bortbytt allt
hvad den egde att aflåta, och böjade anträda sin hemfärd, men en ny
uppsättning syntes från annat håll komma med all magt paddlande.
Snart var ett tiotal kanoter åter långs sidan och marknaden i full
gång, men den afbröts snart af den inbrytande skymningen, då
öboerne bortvisades och det brassades fullt. Många suto en lång stund
sedan deras kanoter satt af qvar utombords i rösten eller på
kanonerna, och hoppade, då de antyddes att begifva sig bort, i sjön,
visande samma skicklighet i simning som alla öfriga Stilla Hafvets
öbefolkningar, hvilkas natur med skäl kan kallas amfibisk. Redan
förut hade en liten händelse inträffat, hvarigenom denna skicklighet
fick tillfälle att visa sig. I en af de långs sidan liggande kanoterna
befann sig en karl som hade ett utmärkt vackert spjut. Erbjuden ett
perlband i betalning derför, räckte han genast spjutet ombord, men då
perlbandet räcktes honom medelst en båtshake, halkade det af och föll i
hafvet. Utan att ett ögonblick besinna sig hoppade mannen efter och
hann dykande det sjunkande perlbandet, hvilket han medförde till
ytan. Bland de besökande fanns ingen enda qvinna.
Alla de tjugefem eller trettio kanoter som besökte fregatten voro
i det närmaste af samma storlek och paddlades af fyra man. I det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
