uppmärsksamhet at detta håll, men de hafva ej undersökt den vidlyftiga östräckan i sin helhet. Wilkes ämnade egna den en del af sin tid, men det fartyg, han för sådant ändamål afsändt, hindrades af stiltje och andra omständigheter att fullgöra sitt uppdrag. Då en af Englands handelsvägar numera kan sägas bära derigenom, förmoda vi att den ej länge förblifver så ofullständigt känd som för närvarande. Knappast hade fregatten ankrat vid Umata förr än en liten kanot kom paddlandes ut från viken medförande en liten herre i europeisk drägt. Det var distriktets escribano, som med yttersta noggrannhet tog reda på hvarifrån fregatten kom och hvart den ämnade sig, huru många kanoner och huru stor besättning den hade, samt åtskilligt annat i samma väg. Karlen tycktes vara en from själ och var ofantligt artig, hans utseende röjde en stark inblandning af Malaj. Så snart han begifvit sig i land, utsattes båtarne, och hvar och en skyndade att taga i närmare ögnasigte den af Jacques Arago i hans Voyage autour du Monde så poetiskt beskrifna ön och dess innevånare. Man landar helt beqvämt på stranden in i Umata vik, som bildas af å ömse sidor utspringande branta klippor, på hvilkas spetsar ett par förfallna små skansar, bestyckade med ännu mera förfallna kanoner, representera Spaniens krigsmakt. Från den ena af dessa kåkar svajade den röda och gula spanska flaggan. Det första man vid landningen ser är byns kyrka, en enkel byggnad i något dåligt skick; följande vägen, som leder der förbi, kommer man till en liten bro öfver en bäck, och på andra sidan denna har man framför sig det så kallade ”palacio”, distriktets gobernadorcillos<footnote>Betyder ordagrannt småguvernör; embetet motsvarar ungefär mairens i Frankrike.</footnote> bostad, hvilken dock hvarken i sitt yttre eller inre eger något, som kan gifva skälig anledning till den stolta titel den fått. När man hunnit förbi palatset, kommer man in i Umata by, en samling af usla och snaskiga rörkojor, men som innehar ett läge, hvilket i skönhet täflar med det vackraste vi under hela resan sett. Den är byggd på en remsa lågt land mellan hafvet och några branta, skogiga kullar, husen skuggas af apelsin- och citronträd, kokospalmer och brödfruktträd, och midt i byn sträcker en ofantlig acacia högt i luften och vidt och bredt åt alla håll. sina fina, glänsande blad. Husen likna de på Pouynypet brukliga, men äro större. Alla äro något höjda öfver marken, så att stundom en liten stege måste begagnas för att beqvämligen slippa in. Söder om byn ligger en lund af präktiga bambu-buskar, hvaraf många hinna öfver trettio alnars höjd, och åt norr kommer man ut på en väg, som leder till Agaña, öns