Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Uppehåll i Sydney; segling derifrån till Hongkong med anlöpande af Ponynypet och Guam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudort. Afståndet dit är omkring två svenska mil och vägen skall vara
skäligen god; men då hästar eller mulåsnor här äro sällsynta, finnes
intet annat sätt att färdas än att rida på en ko eller oxe, så vida
man ej vill beqväma sig att gå. Man kan dock äfven komma dit
sjöledes, men fregattens båtar voro på annat håll upptagne, och
dessutom var den utsatta tiden för vårt uppehåll här för kort för att
färden till Agaila skulle med något serdeles nöje kunnat företagas.
Man inskränkte sig således till vandringar i Umatas grannskap, men
innan vi redogöra för hvad som derunder framställt sig för våra blickar,
vilja vi ett ögonblick uppehålla oss vid byns 300 personer starka
befolkning, dess utseende och seder.
Oaktadt Aragos — resebeskrifvarens och ej hans broders, den
utmärkte, nyligen hädangångne vetenskapsmannens — sannfärdighet
ej är väl anskrifven, väntade man sig dock att få skåda någonting
liknande ett motstycke till de af honom så romantiskt beskrifna
Mariquita och Doloritas, men denna väntan blef snöpligt bedragen, ty en
uppsättning af fulare hexor, än man här såg församlad, låter väl blott
med svårighet tänka sig. Guams innevånare äro Malajer, men
likheten med Polynesierna är dock ögonskenlig, och de tyckas utgöra en
mellanlänk mellan dessa och de egentliga Malajerna, hvilket vi redan
nämnt vara fallet med Pouynypets befolkning. Man ser här en
plattare, mindre utspringande form på näsan, smärre ögon, mera utstående
kindknotor och bredare mun än vi varit vane att se på Stilla Hafvets
öar, och man söker fåfängt hos männen efter den athletiska byggnad,
hos qvinnorna efter de vackra former, som der äro, om ej allmänna,
dock ganska vanliga. Alla Guams döttrar vi hade tillfälle att betrakta,
unga som gamla, voro af en afskräckande fulhet, och det vederstyggliga
bruket att tugga betel, hvarigenom tänderna blifva svartbruna
och läpparna få ett utseende, såsom voro de nedblodade, bidrager
ingalunda till att försköna deras förut föga inbjudande munnar.
Drägten består af en kjortel, merändels af något i hjerta färger rutigt tyg,
och en kort tröja med ärmar, som räcka till handlofven. Som intet
linneplagg begagnas under dessa persedlar, ser man den nakna kroppens
rödbruna eller gulbruna färg framsticka genom det större eller
mindre mellanrum, hvilket de lemna mellan sig, och då tröjan
dessutom sällan är igenknäppt, har man med bästa vilja i verlden svårt
att undvika att få se en hel hop mera än hvad som hos oss anses
med anständigheten förenligt att visa. Stundom saknas tröjan alldeles.
Karlarne äro mindre afskräckande än qvinnorna, utan att dock kunna
göra anspråk på något hyggligt utseende; deras drägt utgöres af en
skjorta, ett par mer eller mindre trasiga byxor, och en halmhatt,
eller den i Ostindiska Archipelagen vanliga skålformiga hatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
