Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Uppehåll i Sydney; segling derifrån till Hongkong med anlöpande af Ponynypet och Guam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ladronerna styras af en guvernör, som lyder under general-guvernören
i Manila. Han bor i Agana, en stad med 5,000 innevånare,
belägen ungefär midt på öns vestra kust, och eger under sitt befäl
en styrka af omkring etthundra soldater, vanligen af de på Luzon
värfvade trupperna. De olika distrikter, i hvilka ön är delad, styras
af gobernadorcillos, hvilka tillika med några andra embetsmän väljas af
distriktens innevånare. Vi skola framdeles, efter ankomsten till Manila,
något litet redogöra för detaljerna af denna organisation, som förekommer
i alla Spaniens ostindiska besittningar, hvarest dess styrelse visst icke
kan beskyllas för hårdhet och grymhet. Hela befolkningen på ön
skall uppgå till omkring 7,000 individer, allesammans kristna sedan
slutet af 1600-talet. Presterskapet består af fyra kyrkoherdar med
sina biträden; kyrkoherden i Agaña har öfver de andra ett slags
biskoplig myndighet. Naturligtvis kan man ej förvänta kunskaper
eller upplysning hos ett spanskt-katholskt presterskap i denna aflägsna
vrå af verlden. De flesta af dess medlemmar sägas endast tänka på
att lefva godt och rikta sig, medan folket lefver i den djupaste
okunnighet och fattigdom.
Fordom hade Guams innevånare ej rättighet att drifva någon
slags handel, utan all dylik var regeringens monopolium, hvaraf dock
guvernörerna drogo största vinsten. Sedan medlet af 1820-talet är
handeln lagligen fri, men embetsmännen och presterne lära dock
förstå att slå under sig större delen af den obetydliga handel som
här drifves; gemenskapen med Manila är föga liftig, och inga
egentliga handlande finnas på ön; infödingarne köpa de få varor,
hvaraf de äro i behof, dels af tid efter annan besökande hvalfångare,
dels från regeringens magazin i Agana, hvarest tyger och några
andra nödvändighetsvaror tillhandahållas till ett pris, som ej är
beräknadt att gifva någon vinst, utan endast betäcka kostnaden för deras
upphandlande i Manila och transporterande hit. Nästan alla slags
silfvermynt äro gångbara härstädes. Den sjöfarande kan till måttliga
priser erhålla oxar, svin, höns och kalkoner, fisk och åtskillig frukt,
hvaraf ön producerar ej obetydliga qvantiter, och skulle, om
befolkningens lättja ej vore af den ytterligaste grad, kunna frambringa
tillräckligt för att göra den till en eftersökt förfriskningsplats för
hvalfångare, hvilka vid Umata med lätthet kunna förse sig med ypperligt
vatten ur en från bergen nedflytande bäck. Klimatet är sundt, men
spetälska är vanlig bland infödingarne, ehuru ingalunda till den
ohyggliga grad, som Aragos beskrifning gifver anledning att
föreställa sig.
De i Umatas grannskap företagna jagtfärder voro föga lönande.
Blott få foglar sågos och än färre skötos. Markens oländighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
