vajande bambubuskar. På den rymliga omgifvande platsen köpa sig rika Chineser till höga priser en hviloplats efter döden. Templets föreståndare bodde i ett litet tarfligt rum: han var nu ej hemma, hvarföre vi förfogade oss till bibliotheket. Bibliothekarien hade förlagt nycklarna till skåpen, så att vi ej fingo tillfälle att taga i ögnasigte de der förvarade lärdomsskatterna, hvilka dock, att döma efter skåpens obetydlighet, ej tycktes vara talrika, ehuru kanske i stället så mycket dyrbarare. I konstväg bestod hela samlingen af ett antal exemplar af en gravyr i rödt tryck, föreställande en sjuvånings pagod. Vi måste nu äfven till slut nämna en pagodens märkvärdighet af temligen eget slag; man skulle tycka den med mera skäl tillhöra ett landtbruks-institut än ett tempel. Den består af en hjord af de fetaste svinkreatur, inqvarterade under ett skjul på en aflägsen bakgård. Antalet var omkring ett tjog, hvaraf de flesta knappast mera kunde stå eller gå, utan lågo hopvräkta i en vämjelig, sakta grymtande hög. Fettet hängde kring dem på alla sidor, ögonen doldes nästan alldeles af svällande valkar, och det lilla spetsiga trynet framstack nätt och jemt framom de hängande kinderna. Dessa djur lefva här ett dolce-far-niente-lif, och brännas efter sitt frånfälle; deras ben läggas dock ej i urnor, utan blifva helt enkelt nedgräfda. Under vandringen genom templet mötte vi flera prester, dels gamla dels helt unga, och ett par gossar om åtta eller nio år voro redan antagna som kandidater till embetet, hvartill man alltid inom templet uppfostras från bardomsåren. Presterne hafva hela hufvudet rakadt ej en gång den bland folket brukliga lilla hårkalott med sin långa piska är qvarlemnad. Drägten består af en lång och vid grå rock med gula kanter, om lifvet åtdragen med ett snöre; ärmarne äro äfven mycket vida och räcka till fingerspetsarne. I denna kostym hade de ett omisskänneligt tycke af korrektionister eller galerslafvar. Alla dem vi sågo hade ett om den djupaste andliga försoffning och förfäing vittnande utseende. Med den breda munnen dragen till ett fånigt leende och de matta ögonen själlöst stirrande på oss, tiggde de snus och cigarrer, och deras knotiga, vissna och långnaglade fingrar grepo lystet efter hvad som erbjöds. Amerikanaren utdelade bland dem små religiösa uppsatser på chinesiska språket: de emottogo dem med begärlighet, men utan att tyckas hafva något begrepp om hvad för mening eller afsigt kunde vara fästad vid utdelandet. Deras föda består uteslutande af vextrikets alster; allt som haft lif är dem förbjudet, och det strängaste celibat är dem ålagdt. Om meningen med hela denna organisation varit att förvandla menniskan till ett ök, vida underordnadt mängden af djuren, så kan man ej annat än medgifva att den varit för ändamålet väl beräknad, eller åtminstone gifvit åsyftadt