chinesiska regeringen ersatte dock de ofvan antydda handelshusens förluster genom opiets förstörande med sex millioner piaster, hvarjemte åtskilliga Engelsmäns fordringar hos chinesiska köpmän gäldades med tre millioner, och krigsomkostnaderna ersattes med tolf millioner piaster, hvilka alla summor inom tre år skulle erläggas, och Engelsmännen till dess hålla Chusan besatt. Då engelska regeringen ej vid fredsslutet åtagit sig att tillhålla sina undersåter att respektera de chinesiska tullförfattningarna angående opium, var i afseende på handeln dermed ingenting vunnet för China, utan den fortfor med oförminskad fart, och hade till och med fått ett vidare fält för sig öppnadt. Klarligen inseende regeringens oförmåga att hindra varans insmuggling, — en oförmåga, som väl hufvudsakligen måste tillskrifvas embetsmännens falhet — hafva flera af landets högt uppsatte föreslagit att mot en måttlig tull tillåta införseln af opium och på samma gång inom landet börja vallmons odlande i stor skala, hvarigenom åtminstone de med förderf hotande ekonomiska verkningarna af handeln skulle till någon del kunna förebyggas. Kejsar Taukwang skall på derom gjorda framställningar hafva svarat med dessa ord: ”Jag vet att jag ej kan förhindra det flytande giftets införsel, vinningslystna och förderfvade menniskor skola, af girighet eller för att tillfredsställa sina begär, motarbeta mina önskningar, men intet skall förmå mig att bereda mig en inkomst af mitt folks förderf och elände.” Det måste för en nation af trehundrafemtio millioner menniskor, eller åtminstone för dess styrelse, varit grymt förödmjukande, att, efter att länge fört det otyglade skrytets språk, se sig öfvervunnen af ett aflägset och jemförelsevis litet lands fåtaliga krigsmagt, — ett lands, hvars regering och innevånare man under en följd af år bemött med förakt, men som nu på ett ofantligt afstånd från sina egentliga gränser förmådde nedskjuta det himmelska rikets prunkande befästningar, storma dess städer, taga eller uppbränna dess flottor, och drifva på flykten tallösa skaror af dess tappra kämpar, hvilka funno de inöfvade bistra minerna och grimaserna af ingen verkan på de oförskämda fremlingarna <footnote>Förtalet påstår att öfning i dylika grimaser, ämnade att hos fienden injaga häpnad, skall ingå i chinesiska truppernas exercis. Det dervid begagnade exercisreglementet måste vara högst intressant.</footnote>. Man må om motiverna för kriget och Englands dervid följda politik tänka hvad man behagar, — vårt omdöme derom tro vi vara i det föregående tillräckligt uttaladt, — så kan man dock ej förneka att dess flotta derunder visade en hög grad af sjömannaskicklighet och militärisk duglighet. Oaktadt krigets utgång är allmänt känd, taga vi