andra af dessa visar sina otäcka anletsdrag, i hvilka man endast läser rå sinnlighet och egennytta. Det ligger något själlöst, något kallt i detta folks ögon: de plira af fägnad vid åsynen af en piaster, men i dem lyser ingen gnista af Promethei eld. Dertill ångar kring dess vistelseorter en egen qväfvande lukt. Här i den gamla staden kan man en stund få öfverlemna sig åt sina hetraktelser utan att hvarje ögonblick blifva knuffad och stött, utan att oupphörligt störas af vidriga föremål, som med våld tränga sig på sinnena. Stadens hufvudpunkt är torget, på hvars midt höjer sig en bronzstaty af Carl III, upprest af Philippinska Öarnas innevånare. Dess utförande ar ganska vackert och omsorgsfullt, men någon ädelhet i stil kan man naturligtvis ej vänta från denna monarks tidehvarf. Torgets ena sida bildas af general-guvernörens palats, en stor byggnad i enkel och prydlig stil, den midt emot stående af rådhuset: af de öfriga den ena af publika byggnader, den andra af kathedralen, uppförd i samma stil, som man ser genomgå de flesta kyrkor både här och i de spansk-amerikanska städerna. Dess inre är imponerande, ehuru effekten förefaller något splittrad; de höga halfcirkelformiga hvalfven uppbäras af ganska massiva fötter, prydda med korinthiska pilastrar. Något spår till göthisk stil kunna vi ej påminna oss hafva funnit i någon af härvarande kyrkors yttre eller inre. De öfriga fyra kyrkorna inom vallarna äro temligen oansenliga, men deras inre ej utan behag, ehuru man träffar mera glitter än konst. Af åtskilliga taflor vi der anträffade, höjde sig ingen öfver den afgjordaste medelmåtta, och de flesta voro under all kritik. En af kyrkorna — vi minnas ej dess namn — hade för ej länge sedan till större delen rasat under en af de täta jordbäfningar, för hvilka Luzon är utsatt. Gruset var ej ännu undanröjdt, men frodiga plantor vexte redan på ruinerna. Jordbäfningen började under messan eller aftonbönen, och några menniskor skola blifvit ihjälslagna eller begrafna under gruset. En af de tjenstförrättande presterna hade ej hunnit porten förrän denna var tillstängd af grus och stenar från det instörtande taket. Mannen hade då hoppat upp i en nisch, som blifvit ledig derigenom att en der inqvarterad staty af St. Pehr eller St. Pål af skakningen nedstörtat, och kom oskadd undan faran, emedan muren förblef stående. Naturligtvis blef denna omständighet utmålad som ett stort underverk, ett prof på helgonets magt. Jesuiternas kyrka är vidsträckt och liknar till det yttre mera ett fängelse än någonting annat. Dess massiva gråa murar tyckas ämnade att trotsa sekler. De enskilda husen i staden likna alldeles dem i Binorido. Fästningsverkens glacis åt sjösidan användes till promenad; några skuggande träd finnas der väl ej, men stundom flägtar en uppfriskande sjövind.På landsidan löper äfven en bred körväg långs kanten af