något egentligt handgripligt utrotande. Man må ihågkomma att flera af de i början från Spanien till Amerika afgångna expeditionerna voro företag af enskilda personer, endast godkända af regeringen. Att uti ett aflägset land, hvarest styrelse och lagar knappast funnos till, dylika äfventyrare under den dubbla inflytelsen af vinningslystnad och religiös fanatism begingo en mängd grymheter, må ej väcka förundran. Men om vi litet ransaka huru andra nationer understundom farit fram, så måste man erkänna att Spaniorerne ej stå ensamme i utöfningen af grymheter mot besegrade folkslag. Englands förfarande i Indien har äfven inom landet väckt högljudt klander, och åtskilliga citerade fakta äro ej serdeles uppbyggliga. Förenta Staternas upplyste medborgare hafva behandlat Nord-Amerikas Indianer på ett stundom hårdt, stundom försåtligt sätt, och krigets i Algeriet annaler lemna mer än ett prof af fasaväckande grymheter, utförda af en civiliserad nation alldeles i våra dagar, grymheter, så mycket mera klandervärda, som åsigter och seder förmildrats sedan sextonde århundradet. Det mer eller mindre lysande resultat som vunnits, ursäktar väl ej helt och hållet handlingen: ändamålet, man lyckats vinna, bör väl ej helt och hållet taga hedersplatsen framför det man med handlingen åsyftat, och på 1500-talet ansågs det minst lika förtjenstfullt att omvända hedningarna till kristendomen, som nu att utföra den temligen obestämda procedur, hvilken man kallat civilisera dem. Man omvände då med eld och svärd, nu civiliserar man med kanoner och minié-gevär, och Fransosen anser sig kanske gjort Araberna en lika stor tjenst genom det gräsliga uppträdet i Dahara-grottan, som Spanioren Amerikas innevånare genom det blodiga omvändelseverket. Att för öfrigt de spansk-amerikanska kolonierna lemnat något stort resultat, kan naturligtvis ej falla oss in att påstå, men påminna om att lagarne för slafbefolkningen der varit och ännu äro vida menskligare än i Förenta Staterna. I hvilket fall som helst kan dock ej något klander för hårdhet drabba det styrelsesätt, hvarunder Philippinernas befolkning länge lefvat. Dessa öar skulle utan tvifvel i t. ex. Holländarnes händer ega vida större sträckor odlad jord, afkasta mycket mera, och inbringa moderlandet mångdubbelt mot hvad som nu är fallet, men vi äro öfvertygade om att infödingarnes belägenhet ingalunda skulle förbättras. Under det Javanesen får för sina herrars räkning arbeta mera än hvar femte af årets söcknedagar, är Tagalen på Luzon högst obetydligt betungad med skatter. Ett måttligt arbete är tillräckligt för att fylla hans inskränkta behof, till och med förse honom med en del öfverflöds-artiklar, och den lediga tiden tillbringar han i glädje och munterhet. Äfven i intellektuelt afseende är han bättre lottad än stamförvandterna på Java, för hvilka i den vägen intet