klimat blir ledsamt derigenom att man endast med största obehag kan gå någorstädes, emedan regnskurarne underhålla en beständig smuts på vägar och stigar, ehuru stadsgatorna hastigt torka. Deremot är det klart att det skall befordra deri starkaste vextlighet, och man behöfver blott stiga utom staden för att få se prof derpå. Vägarne äro väl anlagde, men oftast ganska smutsige, emedan vattnet ej afrinner på den lösa jordmånen. På ömse sidor omgifves man af tjocka snår af träd och buskar, bambuhäckar, eller med säf och rör fullbevuxna kärr, endast der och hvar framblickar ett landthus genom någon uppröjning, hvarest man ser planteringar af muskott eller kryddnejlikor frodas. Dessa kryddor odlas här sedan flera år och bilda en betydande exportvara. Odlingen af sockerröret har äfven betydligt utbredt sig, men den af kaffebusken har en svårighet mot sig, som dock ej ligger i brist af trefnad för vexten, eller underordnad godhet hos dess afkastning, utan blott i sjelfva skördandet. Frånvaron af bestämda årstider gör nemligen att bären ej alla på en gång mogna vid en viss tidpunkt, utan några i sender, och kostnaden för skördens insamling och skötsel blir derigenom så dryg att kaffet ej kan i pris konkurrera med öfriga orters. Gambier-örten, hvars bruk vi redan en gång hafva uppgifvit, intager här stora fält, och dess odling anses ganska lönande. Skogarne lemna flera slag nyttigt och vackert trävirke, såväl till timmer som snickarearbeten. I skogarne och snåren finnes ymnig tillgång på foglar af mångfalldiga slag, men jagtnöjet medför här det obehaget att man aldrig kan vara säker på att ej derunder stöta på någon tiger af den äkta, randiga sorten, ett gemenligen något olägligt möte, och ännu mera om man har sin bössa laddad med fogelskott. Dessa odjur äro stundom ytterst närgångna, och det är nästan omöjligt att utrota dem, emedan andra från Malakka-landet sjöledes ankomma öfver det smala sundet mellan denna halfö och Sinkapoor-ön. Sällan skall någon månad förflyta, utan att en eller annan arbetare vid planteringarna får släppa till lifvet för att tillfredsställa någon tigers matlust, som här finner hvarken rådjur eller boskap att tillfredsställa sig med. Tilldess snåren blifva afröjda och rofdjuren sålunda beröfvade sina gömställen, torde detta förhållande fortfara, och man finner till och med sin räkning dervid. Malajen lemnar tigern alldeles i fred till dess någon af hans slägtingar blifvit af något sådant djur söndersliten, i hvilket fall han anser sig skyldig att hämnas hans död, oaktadt han naturligtvis ej kan vara säker på att anträffa den brottsliga individen. Styrelsen utsatte en gång höga skottpenningar i ändamål att utrota tigrarna, och genom den ifver, hvarmed Chineserne då af vinningslystnad slogo sig på tigerfångst medelst gropar, minskades snart rofdjurens antal