med fiske i de grunda, från hafvet ingående vikarna, eller med krabbfångst på de torrare fläckarna, i rännan passerar man en hop lastbåtar och ett och annat litet malajiskt skepp från Sumatra, hvars byggnadssätt skulle komma det att i Europa anses för någon rar antiqvitet från början af medeltiden. Flodens vatten är öfver all beskrifning smutsigt, och en qväfvande stank ångar såväl derifrån som ur de omgifvande kärrens dy. Sedan man väl hunnit i land, måste man för att fara upp till staden afvakta ankomsten af ett åkdon, ty gatorna äro, åtminstone under denna årstid (Febr.), i ett skick, som förbjuder all vandring till fots för den som ej är utstyrd i långskaftade smorlädersstöflar, eller också barfotad. Lyckligtvis finnes vid landningsstället ett skjul, hvarest man finner skydd mot sol och regn, och ett litet temligen godt värdshus, hvarifrån äfven beställningar af åkdon afsändas. Efter någon tids väntan ankommer ett dylikt, bespändt med två små pigga hästar och kördt af en malajisk kusk i skålformig hatt, af samma slag som de på Luzon brukliga. Mannen talar gemenligen några ord holländska, dem dock de kolossala betel-tuggbussarna knappast tillåta honom redigt uttala. Färden går nu först ett stycke utåt en smutsig väg, derefter genom stadens nedra del, som är byggd i gammal-holländsk stil, öfver en stor öppen plats, och vidare in i nya staden, som genomskäres af kanaler, skuggade af lummiga träd och innehållande ett vatten af det gyttjigaste utseende. Gatorna äro ej stenlagda och voro för närvarande till den ytterligaste grad smutsiga. Men på sidorna om dem framskymta genom grupper af de frodigaste träd och buskar, mellan ofantliga vexande buketter af de skönaste blommor, de förmögne Holländarnes bostäder, lika intagande och prydliga för ögat, som väl afpassade efter klimatet. Moderlandet är ju sedan långliga tider den raffinerade blomsterskötselns land, och dess hit utflyttade söner hafva för sig ett tacksamt fält att anställa sina experimenter på. Kanske torde intet ställe på jorden i detta afseende kunna jemföras med Batavia. Äfven i husens omsorgsfulla underhållande och samvetsgranna putsning röjer sig den kända holländska renligheten, det systematiska ordningssinnet. Åsynen af dessa vackra bostäder förtager till en del det obehagliga intryck ankomsten och de otäcke vägarne förorsakat. Fordom var rättigheten att hålla hoteller och värdshus ostindiska kompaniets monopolium, som till högt pris utarrenderades åt en enda person. Numera finnas åtskilliga goda hoteller, som dock hafva den för fremlingen kännbara olägenheten att vara något dyra. Det är sannt att man blir serverad på ett lysande sätt och att malajpojkar springa omkull hvarandra i trängseln vid serveringen, i sin ifver att efterkomma ens minsta befallning. Så är åtminstone förhållandet på