De skuggrika, fuktiga gångarna, på hvilka mosslupna stenbänkar stodo, tycktes ej vara flitigt trampade af menniskofötter, och gåfvo ett intryck af stillhet och ”tendre mélancolie”, sådan som uttalar sig i Paul och Virginie. Söderut från staden har ön tt helt annat utseende. Strandremsan är här helt smal, från bergskedjan i öns midt utspringa åsar nästan ända till hafvet, och i de djupa klyftorna mellan dem framstörta brusande åar. Vi tillbragte några timmar på en i denna trakt belägen villa, tillhörig herr Carter, föreståndare för det betydande handelshuset Blyth Brothers & C:o, till hvilket fregatten var adresserad för sina penningebehof. Denna villa ligger helt nära Grande Rivière, som på detta ställe gör ett fall af öfver hundra fots höjd. Det skummande vattnet mellan de rika löfmassorna, hvaraf de branta stränderna höljas, bilda en obeskrifligt vacker tafla, den vi dock fingo se under oförmånliga omständigheter, emedan himmeln var molnbetäckt och ett starkt regn, som kort förut fallit, gjorde vandringen bland träd och buskar något obehaglig, i synnerhet som jordmånens sega lera i stora klumpar fäste sig vid fötterna. Sidorna af dalen eller klyftan, i hvilken floden flyter, äro så branta att man endast med lifsfara kan klättra upp- eller nedföre dem, och ingen bro leder deröfver, så att herr Carter är nödsakad att fara ända in till staden för att komma till sin kompanions på andra sidan floden liggande landthus, det vill säga färdas tre svenska mil för att tillryggalägga ett afstånd, som i rät linie ej uppgår till en fjerdingsväg. Vextligheten är öfverallt yppig, vi vandrade under hela alléer af mango, advokatpäron och andra fruktträd, hvilka likasom alla andra planteringar vattnades genom från de nedrinnande bäckarna ledda rännor, som äfven förse husen med nödigt vatten. För detta behof tager man så mycket man behagar, men på planteringarne fördelas vattentillgången enligt stadgad ordning, och det tillses noga att kläder ej tvättas bredvid rännorna. Det skulle varit serdeles nojsamt att vistas ett par dagar i denna sköna trakt, men fregattens korta uppehåll på stället tillät ej något sådant. Den utan tvifvel behagligaste, fast äfven besvärligaste vandring vi företogo var till spetsen af La Pouce. I och för sig sjelf är den väl ej mycket mödosam, men den blef det genom det dagen förut fallna regnet, som gjort backarna hala, och lemnat hela massor af vatten i de täta buskar, hvarigenom man närmast toppen har att leta sig fram. Man lemnar staden öfver Champ de Mars och passerar förbi några täcka, af buskar och blommor omgifna hus, öfver ett par små backar, hvarest cactushäckar erbjuda sina förrädiska frukter, och kommer så på en sakta sluttande väg, som dock snart blir brantare, och upphör att vara farbar för åkdon. Till venster har man en djup,