skogbevuxen dalgång, till höger en brant bergvägg, mellan hvilken och vägen är en skogsdunge af frodiga, fast ej höga träd. Man träffar här ofta markattor, hvilka vid vandrarens ankomst med otrolig snabbhet klättra uppföre branten, kastande sig från buske till buske. Äfven för den i botaniken okunniga visar det sig att man här omgifves af en vegetation, som väsendtligen skiljer sig från låglandets. Vi hade i en resebeskrifning kort förut läst att Mauritius till sin natur är ett medelting mellan Tahiti och Galapagos-Öarna, men ej fästat oss mycket vid detta uttryck; här var det dock omöjligt att ej blifva Öfverraskad af de närmast omgifvande föremålens likhet med dem på de fruktbarare delarna af Floriana, och att denna likhet ej är alldeles skenbar, bevisas deraf att mag. Andersson här träffade åtskilliga på nämnde öar funna vexter, flera än på något annat ställe vi besökt. Bergens skarpa kammar påminte deremot om Tahiti, men voro ej så höljda af grönska som der. Endast få foglar syntes, men en art stora snäckor kröpo i mängd på den fuktiga marken. Allt som man kom längre uppåt blir vägen brantare tills man på skuldran af den ås, från hvilken La Pouce uppsticker, åter kommer på slät väg, som dock snart bär brant utföre till den vidsträckta slätten i öns midt, kring hvilken bergåsarne bilda en naturlig vall, och gifva det hela utseende af en enda ofantlig krater, som dock ej på århundraden, eller sannolikt årtusenden, kan hafva varit i verksamhet. Man viker nu af från vägen och inträder i en tät skogsdunge af buskar och mindre träd, hopsnärjda af rankor och ormbunkar, genom hvilka en smal gångväg leder i slingrande krokar. Allt som man stiger högre blifva träden mera förvridna och hoptofvade, men när man slutligen nalkas sjelfva den uppskjutande käglan, glesnar skogen helt hastigt. Man klättrar nu uppföre den branta sluttningens stenar, mellan hvilka vexa små örter och gräs af ganska nordiskt utseende, och befinner sig slutligen uppe på den trånga yta, som bildar spetsen, och ej just lemnar utrymme åt något talrikt sällskap. Passadvinden svepte frisk häromkring och temperaturen var så angenäm som möjligt. Den utsigt La Pouce från sin spets erbjuder öfverträffas ej lätt i rikedom och skönhet. Det ej en half mil aflägsna Port Louis tyckes ligga under ens fötter, och åt motsatt håll, åt öster, utbreder sig den nyssnämnde slätten i den herrligaste grönska, på afstånd begränsad af berg, mellan hvilkas mellanrum hafvet ses framskymta. Åt norr höjer Peter Both trotsigt sin hjessa ur ett böljande haf af skiftande gröna löfmassor, och de bredvid honom liggande klipporna tyckas sträfva efter att hinna honom i formens djerfhet. At söder sträcker sig en lång ås, hvars kala kam är så tunn, att man tycker sig kunna rida grensle på den. Nalkas man at nordvest-kanten af den lilla yta,