Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Kokosöarna, Mauritius och Kap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
all gröda och de flesta fruktträd , kullkastade i Port Louis en kyrka
och öfver trehundra hus, och dref trettiotvå i hamnen liggande fartyg
på land. De båda af 1818 (i Mars) och 1819 (i Jan.) gjorde äfven
högst betydlig skada. Vi måste nu öfvergifva detta ämne, och anföra
blott att de egentliga eqvatorial-trakterne äro befriade från hemsökelser
af orkaner, hvilka deremot sträcka sina verkningar långt utom
tropikerna, inom hvilka de uppstå och utveckla sig, så att en och annan,
efter att hafva färdats öfver Atlantiska Hafvet, låter känna sig på
Europas kuster, stundom på ett ganska obehagligt sätt, såsom t. ex.
d. 21 December 1821.
Såväl Mauritius som Bourbon upptäcktes i början af 1500-talet
af Portugisen Pedro de Mascarenhas, som gaf den förra namnet Cerone
och benämnde den sednare efter sig sjelf. Båda voro obebodda.
Portugiserne besökte sedermera flera gånger dessa öar, i synnerhet
Mauritius, hvars hamnar äro bättre än Bourbons, och ditsläppte getter
och rådjur, markattor och svin. Mot slutet af århundradet besöktes
ön af en holländsk eskader, hvars befälhafvare gaf den det namn den
nu bär[1]. Någon kolonisering företogs dock ej förr än mot medlet
af 1600-talet, och den blef af föga varaktighet. Guvernören hade
från de franska nybyggena på Madagaskar köpt en hop slafvar af båda
könen, men desse lupo till skogs, och oroade sedermera beständigt
nybyggarna. Efter ett nytt försök att draga någon fördel af ön,
afträdde holländska ostindiska kompaniet den 1715 åt det franska,
som redan sedan 1664 innehade hela Bourbon. Den fick nu namnet
Isle de France. Allt fortfor i ett bedröfligt skick till 1734, då kolonien
under Mahé de la Bourdonnais’ kraftiga och kloka styrelse började
uppblomstra. Sockerröret, dess nuvarande rikedom, infördes af honom,
och nästan alla allmänna anläggningar datera sig från hans
förvaltningstid, under hvilken äfven kolonien befriades från en af sina värsta
plågoris, skogsnegrerna eller de så kallade marronerna [2]. För alla
sina tjenster belönades den äfven som krigare utmärkte mannen med
tre års fängelse i Bastillen och derpå följande glömska och fattigdom.
Frankrikes ostindiska kompani har på samma sätt handterat de flesta
af sina utmärktaste embetsmän, hvaribland vi må nämna Lally, som
fick sluta på stupstocken. Det är således ej underligt att det ej blef
långlifvadt; 1767 öfvertogos dess besittningar helt och hållet af staten.
Nuvarande guvernören på Mauritius, Mr. Higginson, har nyligen
ställt sig i spetsen för en subskription för uppresandet af en staty af
Labourdonnais.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
