nästan intet, ty allt sådant förvaras i marin-departementets byrå i Paris. Cherbourg är en i öfrigt temligen obetydlig stad, med föga handel och rörelse, men drager dock en ej ringa förtjenst af de många engelka lustjagter, som komma hit för att för sina sommarresor förse sig med viner och andra franska läckerheter. Också ser man engelskt guldmynt öfverallt i sväng. Några af stadens gator äro ganska snygga och vackra, och utomkring finnas skuggande alléer, som erbjuda angenäma promenader. Kyrkan, i göthisk stil, förtjenar anmärkas. Den innehåller några medelmåttiga nya taflor, hvars temligen skärande färgor behöfva åldras för att blifva litet harmoniska. Predikstolen är deremot utmärkt vacker, och prydd med i valnötträd och ek omsorgsfullt utförda rika sniderier i renaissance-stil. På rådhuset finnes ett litet staden tillhörigt galleri, hvaruti flera taflor af mycken förtjenst finnas. Rummet upplyses från taket, och vi hade ej väntat att i en liten provinsstad i Frankrike finna så mycket af värde och så väl uppstäldt. Det kringliggande landet är bördigt och väl odladt, det är Frankrikes på ladugårds- och jordbruks-produkter rikaste provins. Befolkningens utseende röjer välmåga och förmögenhet, men när man kommer från England, kan man ej undgå att anmärka den relativt dåliga beskaffenheten af dragare, åkdon och redskap, hvilka ingalunda öfverträffa dem bland Sveriges allmoge brukliga, ehuru hästarne äro af en vida större ras. I folkets utseende och tycken röjer sig omisskänneligt den nordiska härkomsten, man var frestad att tilltala de rödkindade, blåögade, gladlynta bondflickorna på svenska; endast den besynnerliga hufvudbonaden med sina stora, hvita vingar påminde om något fremmande. Den sista aftonen i Cherbourg tillbragtes på en munter tillställning, dit de franske sjöofficerarne inbjudit Eugenies befäl och civile. De flesta af i staden förlagde officerare af franska arméen voro äfven närvarande. Skålar druckos för de båda rikenas regenter, för fransyska och svenska flottans välgång, och man begaf sig ombord för att en timme sednare gå till segels. Strax innan midnatten gled Eugenie sakta ut ur hamnen, för att nästa gång fälla sitt ankare i fosterländsk hamn. Vinden var hela d. 17 Juni god, men ej nog frisk att föra oss med någon fart framåt. På qvällen tjocknade det, och vi förblefvo insvepta i dimma till frampå morgonen d. 18, då vi vid afklarnandefr fingo Dungeness fyr i sigte. Brisen friskade nu; kl. 9 f. m. hade vi redan passerat Dover, middagstiden befunno vi oss tvärs för North Foreland, tre timmar sednare hade vi Galoppers fyrskepp akterut,