Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Denna fråga låter sig besvaras på olika sätt allt efter
som frågan angår det ena eller andra bland Europas
länder. I Sverige räkna vi tiden från 1809, i Norge från 1814
ocli annorstädes från andra tidpunkter. Men nu kan också
sägas att Europas stater utgöra icke blott ett antal
samhällsföreningar hvar och en för sig, men alla tillsamman ett
statsystem. Man kan betrakta dem på bägge sätten. Och den
ena betraktelsen, hvilkendera som helst man må företaga
sig, blifver ofullständig om den andra saknas, man känner
icke det bela utan att man känner hvarje del ocli delarne
känner man icke fullständigt utan att betrakta huru det hela
sammanhänger. Frågar man derföre när tidpunkten var då
Europas statsystem inträdde i det tidehvarf, som ännu är
det nyaste, kan svaret så uttryckas: början var då Kejsar
Napoleons välde störtades (1814—15).
En invändning kan göras att tidpunkten borde sökas
längre till baka vid revolutionens utbrott 1789. Der ligger
den stora gränsen mellan tidsåldrarne. Yi lefva i
fortsättningen af den verldsperiod, som för Europa öpnades af den
stora revolutionen, till hvilken Frankrike gaf upslag och
hvilken omsattes i andra former af Kejsar Napoleon I.
Allt detta har sin sanning, men en stor tidsålder har
flera afdelningar med så betydlig skilnad sins emellan att
de rätteligen räknas såsom egna tidehvarf, en sådan
tids-afdelning var den, som tog slut med det napoleoniska
väldets undergång, en annan är den nya, som på samma gång
begyntes. Revolutionens framfärd med utgångspunkt från
franska republiken hade söndersprängt det gamla
statsystemet ocli Napoleons eröfringsvälde fortsatte förstörelsens verk,
den nya ordning han uprättade var icke sådan, som kunde
öfverlefva sin uphofsman, men när spiran blef tagen ur hans
hand företogo sig Europas magter att åter sammansätta ett
sönderfallet statsystem. Så kan sägas att från den dag, då
Napoleon var fallen, inträdde Europa i ett nytt tidehvarf.
Men efter den tiden har ingen så allmän förändring timat,
att tidehvarfvet kunde sägas hafva nått sitt slut. Rubbad
har ställningen blifvit, men icke kullkastad, icke uplöst, icke
ombildad i helt nya former. Visserligen finnas flere smärre
tidsafdelningar inom de 50—60 åren, skilnaden är märkbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
