Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
magterna lade medelbarligen ett tvingande band på Belgiens
fria val. De handlade efter sitt fria interesse, Belgien hade
sin frihet att handla efter sitt.
Med belgiska konungavalet gick nu så att belgiska
nationalkongressen verkligen valde till konung en fransk prins,
kon. Ludvig Philips andre son, hertigen af Nemours, men
hans fader vägrade att emottaga kronan för sin son. Detta
egde rum och det nekande svaret från Frankrike blef gifvet
nästan samtidigt med konferensens protokoll*). Sedan
således hertigen af Nemours var blifven omöjlig och hertigen af
Leuchtenberg ej heller rimligtvis kunde vidare koinnyi i fråga,
förflöt en längre tid till dess nytt konungaval blef företaget
som skedde i början af juni månad. Då valdes prins
Leopold (tf Sachsen-Koburg, hvars personliga ställning var
följande. Prins Leopold hade varit förmäld med Englands
tronarfvinge, kon. Georg IV:s dotter, prinsessan Charlotta,
men denna furstinna var nu död och ingen bröstarfvinge
efterlefde. Sålunda skild från den engelska thronföljden
fortfor dock prins Leopold att befinna sig i mycket nära
förbindelse med de magtegande i England och var äfven
oafsedt sitt giftermål beslägtad med engelska konungahuset,
prinsessan Victoria, som vid denna tid (1831) var Englands
tronarfvinge, var tillika prins Leopolds systerdotter. Denne
furste kunde snarast anses såsom engelsk thronkandidat, men
var likväl icke medlem af engelska konungahuset och
således icke inbegripen i de fem magternas afsägelse. Sedan
han tillträdt regeringen i Belgien förmälde ban sig med en
dotter af kon. Ludvig Philip och kom således att genom sina
personliga förbindelser beteckna Belgiens allians med de
båda magter, som genom sin medverkan hade befordrat
Belgiens sjelfständighet.
d) Protokollet d. 26 juni 1831 ocli Hollands fiendtliga
angrepp mot Belgien. Skilsmässan från Holland var afgjord,
Belgiens nya grundlag antagen och konungavalet fullbordadt,
1) Hertigen af Nemours valdes d. 3 febr. och Frankrike gaf d. 7
febr. sitt samtycke till protokollet samt den 17 febr. det nekande svaret
till Belgierne. N:o 49 hos Mukhard. I kon. Ludvig Philips förklaring vid
detta tillfälle uttalas ganska tydligt att orsaken, hvarföre konungen icke
emottog de belgiska kronan för sin son, var omsorgen om Europas fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
