Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
val. Han grep en revolutionär diktators välde för tillfället,
men gjorde dess fortfarande bestånd beroende af det
suveräna folkets bifall. Detta bifall blef gifvet genom franska
folkets beslut, icke af dess representanter, men af hela
folket omedelbarligen i allmän omröstning, hvarigenom den
revolutionära statsförändringen legaliserades l).
Denna statsförändring bestod åter deruti att en ny
grundlag trädde i stället för grundlagen af 1848. Ocli denna nya
grundlag var långt skild från den demokratiska karakter,
som utmärkte 1848 års republik. En lagstiftande församling
väld med allmän valrätt, skulle visserligen finnas, men
derjämte också en Senat af personer, som innehade vissa höga
värdigheter eller som af presidenten utnämndes till senatorer
och denna senat var beklädd med en magt, som betydligt
inskränkte den folkvalda lagstiftande församlingens.
Presidenten regerade med ministrar, som ej voro ansvarige inför
lagstiftande församlingen. En särskildt egenhet för denna
författning var också att presidenten egde att vädja till
franska folket, d. v. s. mot folkets representanter till folket
sjelf. Öfver hufvud låg en sådan öfvervigt hos presidenten
att denna grundlag kunde sägas innebära en öfvergång till
monarki ehuru namnet republik ännu bibehölls.
e) Kejsardömets sprättande i Frankrike följde efter ett
års förlopp och var egentligen blott en fortsättning af den
förändring, som var gjord genom statstrecket och den nya
grundlagen. Saken gjordes på grundlagsenlig väg enligt de
uti den nya grundlagen föreskrifna förmer för
grundlagsförändringar. Dessa voro sådana, att senaten egde att med
förbehåll af presidentens samtycke besluta förändringar i
grundlagen, dock så att om förändringen angick
»författningens hufvudgrunder» -) skulle senatsbeslutet underkastas
allmän omröstning. Franska folket i massa hade således ett
veto, men dess representation, lagstiftande församlingen, hade
ingen röst. — Dessa former iakttogos, senaten beslöt kejsar-
1) Uti inledningen till 1852 års grundlag upgifves antalet röster,
som gåfvos för bifall, hafva utgjort 7,500,000.
2) »bases fondamentales de la constitution», art. 31, 32.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
