Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•460
rådet eller, med andra ord, om Europa ville låta bero vid
det, som tilldragit sig i Italien.
Hade allt varit i Europa nu såsom i förra tider skulle
den saken varit mycket osäker. Den heliga alliansen på
sin tid skulle visst icke fördragit något sådant. Men under
den senare tiden hade Europas magter lärt att låta bero
vid afgjorda saker och erkänna faktiska förhållanden ehuru
obehagliga de må varit. Så hade Frankrikes juliirevolution
fått passera oanfäktad, Grekland hade fått sin frihet och
Belgien sin skilsmässa från Holland. Denna fördragsamhet
hade sitt uttryck i den s. k. non-interventionsprincipen,
enligt hvilken främmande magter icke borde inblanda sina
rådslag och vapen i staternas inre angelägenheter. Samma
grundsats hade väl icke blifvit alltid iakttagen, för den
heliga alliansen hade den läran varit aldeles främmande ocli
den kunde från motsatt sida anses öfvergifven just i
afseende på Grekland och Belgien, men den hade all den kraft
och verkan, som finnes hos en allmän grundsats ändock den
samma stundom öfverträdes. Förhållandet vore icke det
samma om grundsatsen icke funnes, om ban öfverträdes den
ena gången kan dess kraft ocli verkan göra sig gällande en
annan gång. Här hade nu åtskilligt tilldragit sig, som i
diplomatiens fordna dagar skulle visat sig mycket
betänke-ligt, folkens upror hade omstörtat monarkernes throner, en
legitim regering, Sardiniens, hade räckt sin hand åt de
up-roriske och slutligen funnos revolutionära elementer ännu i
rörelse inom Italien.
Icke desto mindre var för närvarande ingen anledning
att befara det Europas magter skulle draga i härnad för att
uppresa de fallna thronerna uti Italien, men en stormagt
fans, som icke kunde kallas neutral, nämligen Österrike,
och förhållandet blef så mycket mera ömtåligt som
fiendskapen var ömsesidig. Frågan var icke blott om Österrike
skulle fördraga konungariket Italien, men äfven om detta
konungarike skulle fördraga Österrikes besittning af
Venetien. Och härtill kom en annan fråga om Rom och
påfve-dömet. Påfvens aldeles egendomliga ställning bland
Europas monarker försatte den romerska frågan i en belt egen
ställning, som ej skulle funnits om kyrkostaten hade varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
