Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•469
fadrens af Gud förlänta magt och religionens helighet,
oskiljaktig från Guds ståthållares person. Det är massornas tro
på påfvens helighet, som går påfvestolen stark. Men denna
tro behöfver en bärare, som upbärer den samma i den yttre
verlden med sådana medel, som verldens magter behöfva för
att bygga -sina fästen. Detta embete att bära upp de
ka-tholska folkens folktro tog Fransmännens kejsare såsom sin
bestämmelse och sökte troligen just deruti ett af de
starkaste stöden för sitt eget herravälde. De franska
bajonetterna i Rom höllo de italienska på afstånd. Men så snart
det stödet föll blef Rom Italiens hufvudstad i trots af
påfven. Orörd ligger dock grundvalen. En magt bland
Europas regenter är påfven icke mera, men en magt är han dock
öfver en stor del af de europeiska folkens andliga lif.
Den romerska frågans utveckling framträder under
följande hufvuddrag.
a) Underhandlingar angående Rom. Vid den tid då det
förenade Italien antog sin nya benämning och dermed gaf
till känna att Italiens förening nu borde anses afgjord,
hvarmed nödvändigt borde följa, att de undantag, som ännu
funnos, borde uphöra befann sig den romerska frågan i
följande skick. Påfven residerade i Rom med full besittning
af sin verldsliga regeringsmagt öfver staden och en mindre
del af landet. Påfvens förlust ocli den återstod han hade
qvar upgifves på följande sätt:1)
det förlorade landområdet 538 qv.m. invånare 2,434,668
det återstående » 214 » » 690,000
Mellan påfven ocli det nya italienska riket rådde uppenbar
fiendskap och påfven var så afgjordt underlägsen att Italien
skulle när som helst kunnat taga Rom i besittning om ingen
annan verldslig magt än påfvens hade funnits derstädes.
Men nu höll Fransmännens kejsare sin hand öfver påfven,
en fransk garnison bevakade Rom, ett angrepp mot Rom
skulle blifvit ett krig mot Frankrike, för den risken drog
sig Italien till baka. Men den franska garnisonen var
påfvens enda skyddsvärn, Italiens enda hinder.
1) Alm. ele Götha 1862, p. 710-711.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
