Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
lachiet. Icke blott de förra fördragen stadfästades, men
åtskilligt, som angick furstendömenas inre förhållanden,
reglerades fördragsmässigt af Ryssland och Turkiet nästan såsom
furstendömena skulle varit de båda magternas gemensama
land. Bland ämnen, som voro föremål för denna reglering,
var en sak, som på det väsendtligaste sätt rörde
statsförfattningen. Det bestämdes att furstendömenas regenter,
Hospodarerne, skulle tillsättas genom val af ländernas
magnater, Bojarerne, för en tid af sju år i sender. Dessa
fur-stendömen voro nämligen icke arfländer, en ärftlig regerande
dynasti fans der icke, deras furstar hade brukat utnämnas af
Sultanen, men under den senare tiden hade tillsättningen
fått ske genom val af Bojarerne. Denna valrätt bekräftades
på ett för det ryska inflytandet särdeles fördelaktigt sätt.
Det hette väl att den Höga Portens samtycke var
erforderligt, för hvarje val, Turkiet hade således ett veto, men,
närmare betraktadt, var detta veto beroende af Rysslands
bifall. Der står nämligen i fördraget att om för vigtiga
orsakers skull furstevalet icke stämde öfverens med den Höga
Portens tycke skulle nytt val anställas i fall de »vigtiga
orsakerna» godkändes af bägge hofven. Turkiet hade således
veto mot Bojarernes val, men Ryssland hade ett veto mot
Turkiets veto. Valet skulle gälla för sju år, såsom förut
hade varit vanligt, Hospodaren var således icke godtyckligt
afsättlig under denna tid, men om han gjorde sig skyldig
till någon förbrytelse kunde han afsättas efter gemensam
pröfning af Ryssland och Turkiet. Ryssland hade således
nu ett fördragsmässigt erkändt inflytande på organisationen
af Donaufurstendömenas regering1).
Fredsfördraget i Adrianopel år 1829 icke blott
bekräftade fördraget i Akkerman, men åtskilligt blef äfven tillagdt.
Nu bestämdes att Hospodarerne skulle väljas för lifstid, icke
för sju år allenast. De blefvo således fullkomligt
oafsätt-lige utom i fall Ryssland medgaf afsättningen för någon
begången förbrytelse. Vidare förband sig Turkiet att icke
(underhålla någon befästning på venstra Donaustranden och
1) Art. 3 och bilagan (acte separé) hos de Mårtens et de Cusst,
.. c. T. IV, p. 34, 37 och Ghillany, 1. c. T. II, p. 278, 281.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
