Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
fortfor att finnas, sammankallas, åtspörjas, det gick ej så
som i Frankrike att de konstitutionella elementer, som hade
funnits, så att säga inslumrade och den representativa
författning, som hade varit på väg att utvecklas, blef
»anti-querad». Engelska parlamentet blef icke antiqueradt, dess
rot låg så djupt i statskicket att de kunglige despoterne af
huset Tudor ej trodde sig om att kunna regera utan
parlament. Men visserligen blef parlamentet stundom blott ett
redskap i konungamagtens hand. Parlamentets svaghet låg
mera i andan än i formen, parlamentet böjde sig för
kronan och oppositionen var svag, men parlamentet var dock
en nödvändig form, som kronan ej kunde umbära för att
stifta lag och beskattningsrätten fasthölls af’
parlamentet temligen stadigt. Och att parlamentet i formelt
afseende var oumbärligt innebar ett mycket vigtigt
förhållande, ty derigenom var formen gifven i fall en starkare
ande vaknade. Parlamentets undergifvenhet var icke heller
den samma allt igenom. Der fans större sjelfständighet
under dr. Elisabeths tid än t. ex. under kon. Henrik VIII.
— För öfrigt blef reformationen af stor vigt för den
engelska statsförfattningen genom det sammanhang, som fans
mellan de kyrkliga partierna ocli de politiska. Reformationens
gång var sådan att kon. Henrik VIII på 1530-talet afföll
från påfven och satte konungamagten i påfvens ställe öfver
kyrkan, men bibehöll en stor del af det katkolska
lärosystemet. Under kon. Edward VI (1547—1553) blef äfven
trosläran protestantisk. Under dr. Maria (1553—1558) blef
trosläran katholsk och påfven erkändes å nyo. Under dr.
Elisabeth (1558—1(303) blef trosläran protestantisk, påfven
förnekades, men konungamagtens herravälde öfver kyrkan och
en stor del af den katholska kyrkoförfattningen med
biskoplig styrelse bibehölls. Alla dessa förändringar gjordes
genom regeringarnes vilja och med parlamentets samtycke, som
åtföljde regeringarne från den ena religionen till den andra
fram och tillbaka. Men bland massan af folket funnos par-,
tier, den protestantiska högkyrkan, hvilken segrade under
Elisabeths tid, betecknade den officielt gällande
statsreligionen, men de s. k. puritanerne förnekade den biskopliga
kyrkostyrelsen ocli högkyrkans herravälde, ehuru de, likasom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
