Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
högkyrkans anhängare, voro protestanter. Och dessutom
funnos ännu alltid ett antal katholiker. Dessa partier, så
väl katholikerne som puritanerne, befunno sig i en mycket
undertryckt ställning, religionsfrihet fans icke. Och
alden-stund högkyrkans magt nära sammanhängde med den
politiska regeringen kunde äfven de motsatta religionspartierna
lätt blifva politiska partier tillika. Englands politiska
historia är till en stor del kyrkohistoria.
5. Parlamentet under huset Stuart. Revolutionen (1603—
1689). Den stora engelska revolutionen hade sin anledning
i det obestämda förhållandet mellan kronans och
parlamentets rätt. Parlamentet sökte nu göra sig gällande med vida
större kraft än under de Tudorske regenterne. Men
parlamentets rätt bestriddes och stridiga prejudikater funnos.
Under dessa strider visade sig att underhuset nu hade
vunnit en styrka, som detta hus aldrig förut hade egt.
Underhuset under revolutionen öfverväldigade både lordernes hus
och kronan. Och de religiösa partierna sammansmälte med
de politiska. Det förtryck, som öfverklagades, var både
politiskt och religiöst det senare mäst mot puritanerne. —
Revolutionen utbröt under kon. Carl I och dess rörelser
kunna fästas vid följande hufvudsakliga omskiften:
a) Tvister mellan honungen ocli parlamentet, hvilka
slutades dermed att konungen måste erkänna parlamentets
fri-och rättigheter i den s. k. Petition of rights (1628).
b) Kon. Carl I:s regering utan parlament (1620—1640).
Kon. Carl I vågade det som de Tudorske konungarne aldrig
hade vågat, han trodde sig kunna umbära parlamentet.
Petition of rights lemnades å sido och konungen regerade
såsom enväldig monark. Under denna tid utöfvades
verkligt förtryck, både politiskt och religiöst. Den orsak, som
slutligen förmådde konungen att åter sammankalla
parlamentet, var uproret i Skotland.
c) Bet långa parlamentet i dess underhandlingar med
honungen (1.640—1642). Det parlament, som nu
sammanträdde, är kändt under namn af »det långa parlamentet»
emedan det räckte i många år. Detta parlament lyckades
aldeles öfverväldiga konungamagten och när konungen
försökte att med väld och magtspråk göra sig gällande, utbröt
det borgerliga kriget mellan konungen och parlamentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
