Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
trädde sedermera med stor väldighet såsom den kyrkliga
magtens förkämpar i strid mot konungamagten. De stora
exemplen fästa sig vid namnen Jakob Erlandson, Jens Grand
och Esger Juel mot konungarne på 12—1300-talen.
Brytningen mellan den borgerliga magten och hierarkien
framstår skarpare, hierarkien mägtigare i Danmark än i Sverige.
— Städerna utgjorde det tredje ståndet, men upnådde icke
i Danmark samma stora och mägtiga ställning som i vissa
andra länder, t. ex. Tyskland, Nederländerna, Italien.
Städernas jämförelsevis underordnade ställning var gemensam
för de skandinaviska länderna. — Det bör för öfrigt
anmärkas såsom en följd af ståndens upkomst att till de
provinsiella lagverken nu äfven kommo särskildta rättshäfder,
som innehöllo adelns och kyrkans privilegier (s. k.
handfästningar och kyrkorätter) samt stadslagar.
c) Konungamagten kunde under dessa förhållande ej
vara enväldig. Lagbunden konungamagt har varit ett
grunddrag i den äldsta skandinaviska samhällsförfattningen och
ståndens upkomst verkade visst icke att uphäfva detta
förhållande. Förändringen blef endast den att konungens magt
begränsades af de högre stånden, hvilka trädde i allmogens
ställe. Inskränkningen blef så mycket mera afgjord som
kronan icke var ärftlig. Det skandinaviska konungadömet
hade i detta afseende från äldsta tid en obestämd ställning
mellan ärftlig monarki ocli valrike. Arfvingen hade anspråk
på kronan, men besittningen berodde derpå att arftagaren
erkändes. Det måste ankommit på särskildta
omständigheter antingen detta förhållande skulle utveckla sig till
arf-rike eller valmonarki. I Danmark segrade valrätten och
dermed följde magtens inskränkning genom s. k.
handfästning. Namnet betyder hvad vi i Sverige kalla
konungaförsäkran. Handfästningarne innehöllo i allmänhet
inskränkande vilkor, särdeles adelsprivilegier.
Genom sådana frihetsbref och privilegier uträttas ej
mycket om ej der finnes en bestämd samliällsinrättning,
genom hvilken de beseglade rättigheterna bevakas. En sådan
är i vår tids samhällen nationalrepresentationen,
parlamentet, riksdagen, motsvarande bestämmelse upfyldes i Danmark
genom Riksrådet, Dannehofvet, Riksdagen. Betydelsen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
