Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
dessa namn är följande. Riksrådet var en rådsförsamling,
utgången ur den högre adelns och prelaternes krets, och
utgjorde en vid konungens sida med honom arbetande, mycket
inflytelserik myndighet. Bannehof (Hof) var benämningen
på en större församling af de högre stånden, vi skulle i
Sverige säga en herredag, som utgjorde den tidens
nationalrepresentation. Skilnaden mellan Dannehof och Riksdag
skulle då vara en skilnad mellan herredag och allmänt
riksmöte, i hvilket äfven borgare och bönder deltogo. Men
skilnaden var ej noga bestämd, hufvudsaken var att en
folk-representation var i verksamhet, stundom såsom herredag
och stundom åter såsom allmänt riksmöte.
d) Reformationen. De nu anförda allmännaste
grunddragen teckna Danmarks statskick vid medeltidens slut.
Den förändring, som då inträdde genom reformationen,
innebar egentligen blott att hierarkien förgicks, men för öfrigt
fortgick statskickets utveckling i den gamla banan, riket
var ännu alltid valrike, konungamagten bunden af
handfästningar, hvilkas gällande kraft bevakades af riksrådet,
böndernes ofria tillstånd fortfor och riksdagen eller dannehofvet
blef mer och mera en riksförsamling utan bondestånd. Men
visserligen blef adeln icke ensam, äfven det protestantiska
presterskapet samt borgarståndet fortfor att hafva plats och
stämma på riksdagen. — Skilnaden mellan Danmarks och
Sveriges statskick var nu blifven ganska betydlig. Den
svenska adeln var mycket svag vid medeltidens slut och
konungamagten under Wasaätten mycket starkare än i
Danmark, likasom också kronan blef ärftlig i Sverige, men
Danmark var valrike. Bonden i Sverige var fri och hade säte
på riksdagen. Sverige hade en riksdag med fyra stånd,
Danmark en med tre, men deruti voro båda länderna lika
att deras statsförfattning var en ståndsförfattning.
B) Envåldstiden (1660- 1848).
a) Bet kungliga enväldet och kronans ärftlighet
stadgades i Danmark år 1G60. Dessa förändringar till
konunga-magtens förmån gjordes icke genom någon egentlig
inkräkt-ning från konungens sida, men genom riksdagens fria
beslut. Orsaken låg i motsatsen mellan de ofrälse stånden
och adeln. Presteståndet och borgarståndet förenade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
