Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
med konungen oeli tvingade adeln att medgifva kronans
ärftlighet samt konungens envåldsmagt. Förändringen
beseglades genom den s. k. Suveränetetsaktcn d. 10 jan. 1661,
som innehåller erkännandet så väl af kronans ärftlighet som
af enväldet. Några år senare lät den enväldige konungen
skrifva den s. k. Kongeloven (Lex Begia) d. 14 nov. 1665,
som blef en slags grundlag för envåldsmonarkien samt
thron-följdsordning för arfriket. Denna lag var sedermera den
hufvudsakliga urkunden för Danmarks statsrätt intill år 1848.
Arfsrätten blef på det sättet bestämd att kronan var ärftlig
både på mans- oeh qvinnolinien, men på qvinnolinien ej förr
än hela manslinien var i alla arfberättigade ättegrenar
utslocknad och då skulle kronan öfvergå till den sist
regerande konungens närmaste anförvandt på qvinnolinien. Men
en väsendtlig sak var, att arfsrätten endast gälde för
afkomlingar af den då (1665) regerande konungen Fredrik III,
hvaraf följde att den holstein-gottorpska ättegrenen och
likaså de s. k. sönderborgske hertigarne, från hvilka
hertigen af Augustenburg i vår tid härstammar, voro uteslutne
från all arfsrätt till Danmarks krona. Detta förhållande
blef af stor vigt i nyare tid när striden upstod om arfsrätten
till hertigdömena. Desse hertigar kunde göra anspråk på
Slesvig och Holstein med mer eller mindre skäl, men de
hade intet anspråk på Danmarks krona. Deraf måste då
följa att om de kunde göra sina anspråk på hertigdömena
gällande, måste följden blifva att hertigdömena skildes frän
Danmark. På det sättet var då meningen att staten
»Schleswig-Holstein» skulle upstå. — Jämför man det danska
enväldet med den s. k. Carolinska envåldsmagten i Sverige,
som uprättades på kon. Carl XI:s tid, så tinnes en viss
likhet. Så den ena som den andra statsförändringen hade sin
rot i motsatsen mellan adeln och de ofrälse stånden, men
enväldet i Sverige räckte ej länge (1680- 1718).
b) Danmarks statskick under enväldet var visserligen ett
belt annat än förut, men dock ej så aldeles förändradt att
ej mycket af det gamla qvarstod. Den största förändringen
var att konungen ej var bunden af någon handfästning, ej
af något riksråd, ej af någon riksdag. Danmark saknade
aldeles all representativ författning och adelns politiska magt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
