Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
1660-talet. Sjelfva förklaringen om konungens envälde blef
särskildt underskrifven af norska ständerne år 1661.
C) Norge efter 1814 och under föreningen med Sverige.
a) Stats för ändring en år 1814 betecknas af följande
tilldragelser.
%
1. Fredsfördraget i Kiel d. 14 Januari 1814,
hvarigenom konungen i Danmark afträdde Norge till konungen i
Sverige med förbehåll af de fri- och rättigheter norska
folket egde, d. v. s. att konungen i Sverige erkände den
rätts-och samhällsförfattning, som i Norge fans. Men dertill hörde
det kungliga enväldet enligt kongeloven. Danske konungens
envåldsmagt öfvergick till konungen af Sverige såsom nu
blifvande Norges konung. Från afträdelsen voro dock
Island och Færöarne undantagna. Detta fredsfördrag kom
sedermera icke att ligga till grund för den förening, som
verkligen blef ingången mellan Norge och Sverige, men
skilsmässan från Danmark blef genom Kielerfreden afgjord.
I detta afseende utgör detta fredsfördrag en verklig
grundläggning för det statskick som nu blef Norges.
2. Grundlagen d. 17 Maj 1814 blef af Norrmännen
sjelfve antagen på riksförsamlingen i Eidsvold under
förutsättning att Norge icke skulle förenas med Sverige, men
icke heller förblifva en del af danska monarkien.
Norrmännen erkände sig icke bundne af freden i Kiel, men
företogo sig att organisera Norges rike såsom en aldeles
fristående stat. Danske ståthållaren prins Christian Fredrik
behöll regeringsmagten och blef af riksförsamlingen i
Eidsvold väld till Norges konung. Då nu samme prins äfven
var thronföljare i Danmark skulle följden blifvit, i fall det
verk, som nu gjordes, hade egt bestånd, att Norge
framdeles hade blifvit åter förenadt med Danmark, men
visserligen på annat sätt än förut. Denna förening skulle då
blifvit en personal-union, men icke en helstat såsom Norge
och Danmark förut hade varit. Riksförsamlingen i
Eidsvold åter var hvad man kallar en konstituerande församling,
ty der utarbetades en representativ författning, som förut
icke hade funnits. Denna grundlag blef väl sedermera
genom föreningen med Sverige i vissa delar ändrad, men
ligger hufvudsakligen till grund för Norges statsrätt. Grund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
